Om blyghet och dess motsats

På förskolan vill han helst bara gömma sig i en koja hela dagen. Han har lärt sig att hålla sig också så han inte ens behöver gå på toaletten.

Ändå tittar folk hela tiden: mamma och pappa, tanten i kassan i affären. Nu är han redan pytteliten. Hur ska han klara sig på släktkalaset när alla fastrar och kusiner ska titta och prata?

Men tänka sig! På det där kalaset händer något som gör att precis alla på hela kalaset vänder sig och tittar på Alfred. Och de skrattar. Men de skrattar snällt. 

Då händer något konstigt. I stället för att krympa mer börjar Alfred att växa. Kalaset blir så roligt och när han går därifrån är han precis lika stor som de andra barnen.

Men tillbaka på förskolan har kojan blivit för liten och nu är han så stor att han vågar säga att han hatar gult, så att en flicka i gul tröja börjar gråta. Och han brottas med de som inte vill och är lika stor som pappa när de åker bilen hem. Och så han äter upp alla köttbullarna och växer ur sin egen säng!

Nu tycker inte mamma och pappa att det är så roligt längre. Hur ska det sluta?

Det här är humoristiskt och spännande på så många sätt. Mindre barn kan läsa boken som en bokstavlig saga, där det nästan verkar slumpmässigt hur stor Alfred blir. Äldre barn kanske kan förstå känslan i ett självförtroende som ibland är litet som en mus och ibland hotar att ta över hela rummet. Johan Unge och Maria Nilsson Thores sympatiska berättelse handlar mycket om blyghet och dess motsats.

Alla tittar på Alfred ingår i en av våra bokpåsar för högläsning. Läs mer om projektet läs ♥ högt här!