Nu startar samtal om musik

Bernard Sumner
Chapter and verse: New Order, Joy Division and me

Många av oss som gillar det mytomspunna post-punkbandet Joy Division har säkert undrat vad som föregick bakom kulisserna under de korta men intensiva åren bandet verkade. Med den föresatsen tar jag mig an Chapter and verse skriven av Bernard Sumner, gitarristen i Joy Division och senare sångare i bandet New Order. Till min glädje finns det mycket intressant stoff från perioden, men även de partier i boken som handlar om Bernards senare liv är läsvärda.

Under uppväxtåren är det inte mycket som talar för att musiken kommer att bli en central del av livet. Hemförhållandena är fattiga och Manchesters slum à la 1960-talet erbjuder inte direkt några ideala förhållanden att växa upp i. Musik blir först en viktig del under tonåren och vändpunkten i Bernards eget musikaliska skapande sker när han i mitten av 70-talet går på en spelning med punkbandet Sex Pistols. Energin som förmedlas, den enkla låtuppbyggnaden och det samhällskritiska budskapet slår an en sträng i Bernard. Punken visar att musik är så mycket mer än att traktera ett instrument bra. Tillsammans med några kamrater startar han ett punkband där de får lära sig allt från ruta ett. Från att till en början försöka efterapa punken växer så småningom ett eget gruppsound fram. Alla bitar faller på plats när sångaren Ian Curtis går med i gruppen och lyfter musiken med sina poetiska texter – Joy Division är skapat. Två hyllade album senare och en växande fanskara tycks det mesta peka uppåt. Men på höjden av sitt skapande begår Ian självmord vilket skapar ett stort hål i tillvaron.

När den värsta chocken lagt sig bestämmer sig de kvarvarande musikerna för att gå vidare och bildar New Order. Vi är nu inne i det glättiga 80-talet vilket också speglar musiken, New Order blickar ut över världen och influeras från klubbscener och den framväxande elektronicamusiken med band som Kraftwerk som förlaga. I samklang med den tekniska utvecklingen, ett hedonistiskt leverne och intensivt turnerande får vi följa Bernards fortsatta äventyr.

Tonen i boken är utpräglad brittisk med en hel del självironi och innehåller många roliga anekdoter vilket gör den till underhållande läsning samtidigt som läsaren får en inblick i sättet som Bernard skapar musik genom åren. Passagerna som beskriver de tillfälligheterna som gör att Bernard hamnar i musikvärlden hör till bokens höjdpunkt. Lika mycket som Bernard älskar musiken och dess skapande är det rent krasst också en väg ut ur fattigdomen.

Woody Guthrie
Bound for glory

Även bland musikbiografier finns det verkliga klassiker. Folksångaren Woody Guthrie skrev sin självbiografi  Bound for glory (Hela härligheten på svenska) 1943 och den har jämförts med både Vredens druvor av John Steinbeck  och På drift av Jack Kerouac.

Woody Guthrie föddes 1912 och växte upp i Oklahoma med flera syskon och släktingar. I boken beskriver han en svår tid i USA:s historia med depression och stor arbetslöshet. Efter att hans familj drabbats av flera tragedier ger han sig ut på vägarna. Han reser kors och tvärs över kontinenten som fripassagerare på godståg, som liftare och till fots. För att i bästa fall få mat för dagen tar han de ströjobb som finns att få.

Under kringflackandet träffar han många likasinnade, hemlösa och immigranter och han börjar skriva deras sånger. Han sjunger inte bara egna sånger utan traditionella amerikanska folksånger och sätter nya texter till gamla melodier. Med sin gitarr spelar han på gatorna och får dricks. Långt om länge upptäcks hans musik på radio och han får betalt för spelningar.

1940 spelade han in sina förstaskivor i New York. Dust bowl ballads gavs ut på 6 stycken 78-varvare.

Boken filmatiserades av Hal Ashby 1976 med David Carradine i huvudrollen.

Vill du ha mer tips eller är du intresserad av fenomenet musikbiografier? Titta då gärna förbi hörsalen kl 18.00 den 13/10.