Facklitteratur, Film

Detalj ur omslaget till "När barnet lagt sig" av Michael Nyqvist. Norstedts förlag.

Mina timmar med Michael Nyqvist

Publicerat 28 september 2017 | Av |

En stor skådespelare var han; älskad och omtyckt för sina rolltolkningar. När nyheten om hans död kablades ut för ett par månader sedan var det många som liksom jag blev starkt berörda och när den första chocken lagt sig bestämde jag mig för att läsa Nyqvists båda självbiografier, som jag dittills inte hade läst.

När barnet lagt sig, från 2009, valde jag att låna i form av CD-bok. Jag valde ljudbok eftersom det är Michael Nyqvist själv som är inläsare, och för att jag riktigt längtade efter att få höra hans röst.

Det kändes på något sätt lite högtidligt när han sedan talade till mig i vardagsrummet där hemma. Fast han gjorde ju inte det, såklart. Talade till bara mig, menar jag. Men det kändes ändå så personligt att höra hans berättelse och medan jag lyssnade, via stora högtalare, satt jag bara stilla och liksom sög i mig hans ord. Samtidigt sörjde jag verkligen att denna röst nu har tystnat för alltid.

När barnet lagt sig är bland annat en barndomsskildring, och det är en stark berättelse som Nyqvist förmedlar. I samband med att boken utgavs har han i diverse sammanhang berättat om sin något traumatiska barndom. Men det är först nu när jag tar del av boken som jag har chans att på något sätt förstå vad detta handlar om. Nyqvist söker i vuxen ålder efter sina biologiska föräldrar. Det är särskilt gripande när han berättar om hur hans biologiska mamma reagerar på hans försök att få kontakt.

Biografin Dansa för oss gavs ut 2013 och den lånar jag som “vanlig” pappersbok. På omslaget ses en mycket allvarlig och lite ovårdad Nyqvist. Han har skäggstubb och hans blick är riktigt intensiv. Det är ett foto av en osminkad och naken skådespelare. Jag sliter mig från hans blick, öppnar boken, och läser sedan oavbrutet om Nyqvists väg in i skådespelarbanan, hans familjerelationer plus en hel del andra episoder ur hans liv. Det han skriver sätter ibland igång en febril tankeverksamhet hos mig och jag kan inte låta bli att stundtals undra över hur mycket i boken som är fiktion. Kanske ingenting? Men jag är inte riktigt säker. I vilket fall som helst är Nyqvist en mycket bra berättare och författare.

Efter biografierna är det dags för ett par filmer också. Bland flera andra Nyqvistfilmer som du kan låna på Stadsbiblioteket, väljer jag Den allvarsamma leken och En tripp till Paris. Den första filmen bygger på en svensk klassiker av Hjalmar Söderberg och den andra är en fransk feelgoodfilm där Isabelle Huppert har huvudrollen. Jag njuter av båda filmerna – inte bara för Nyqvists skull utan för att filmerna i sin helhet verkligen är sevärda.

Det är så himla sorgligt att det aldrig mer blir några fler filmer, pjäser eller böcker där Michael Nyqvist spelar en roll, stor eller liten.

 

Kommentarer inaktiverade.