Matilda

Matilda som är bokens huvudperson är ett underbarn. Hon är en stjärna på läsning och matematik helt av sig självt och när hon börjar skolan vid fem års ålder har hon redan läst sig igenom både barn och vuxen-avdelningen på biblioteket. Inte för att hennes föräldrar uppskattar det. Hennes pappa är en lurendrejare som säljer begagnade bilar och hennes mamma vill bara spela bingo. De tycker bara att hon är allmänt jobbig och annorlunda.

Men när hon äntligen får börja skolan blir hennes underbara Fröken Honung helt överväldigad och i vilken annan skola som helst hade Matilda blivit uppflyttad några klasser och varit skolans stolthet. Men just i Matildas skola är rektorn en fruktansvärd barnhatare! Så det blir ingenting med det.

Rektor Domderasson roar sig med att kasta iväg barn över skolgården som släggor och stänger in barn i sin fruktansvärda spikkista om hon misstänker att de gjort något ofog. Men det här gör konstigt nog inte barnen till fogliga lamm, tvärtom tävlar de om att ställa till med det värsta buset!

Och så upptäcker Matilda att hennes hjärna inte bara är smart, den kan utföra sådant som verkar helt omöjligt också! Kanske finns det något hon kan göra för att bli av med rektorn för gott?

Roald Dahl hade en väldigt speciell stil när han skrev. Det är rejält skruvat och med tydlig gränsdragning mellan snälla och kloka människor och onda och dumma. Det är inte alltid så politiskt korrekt och man skulle till exempel inte skoja med överviktiga barn på Dahls sätt i en barnbok idag, men om man kan överse med det (och kanske hoppa över vissa ord i texten vid högläsning) är det en väldigt underhållande bok!

Boken står placerad för åldern 9-12 år och eftersom den är gammal (1988) och har en del ovanliga ord kan det nog vara lagom ålder om man vill läsa boken själv. Som högläsningsbok går den bra att läsa även för lågstadiebarn. Då får man dessutom möjlighet att diskutera hur det känns när vuxna är dumma och vad man rimligtvis kan göra åt det i verkligheten.

En liten varning bara! Boken inleds med ett långt parti om att vuxna brukar skryta orimligt mycket om sina mediokra barn. Det blir lite långtråkigt och budskapet är väl tveksamt. Det går bra att bara hoppa över och gå direkt på den spännande berättelsen om Matilda och hennes storverk.