Marianne & Leonard
Strax innan Marianne Ihlen dog i leukemi år 2016 fick hon ett brev av sin före detta pojkvän, Leonard Cohen: ‘Well Marianne it’s come to this time when we are really so old and our bodies are falling apart and I think I will follow you very soon. Know that I am so close behind you that if you stretch out your hand, I think you can reach mine.’
Leonard själv gick bort bara några månader senare.
Marianne hade varit hans ”musa” på 60-talet medan han ännu var en ganska okänd poet, på ön Hydra i Grekland. Där samlades unga konstnärliga människor från hela världen och levde dramatiska liv i den grekiska idyllen. Marianne var från Norge, Leonard från Kanada. De träffades när Marianne nyligen blivit lämnad av sin man och hon levde själv med sin son Axel Joachim som inte ens fyllt ett år.
De blev djupt förälskade och levde tillsammans, både på Hydra och i Kanada.
Så småningom började Leonard skriva sånger i stället för dikter och när han blev känd över hela världen gled paret isär. Marianne och hennes son passade inte in i hans nya musikerliv i New York. Marianne blev kvar på Hydra med allt glesare besök från Leonard. Till slut flyttade hon tillbaka till Norge och levde där resten av sitt liv.
Men han skrev flera av sina mest berömda sånger med inspiration från henne, inte minst det bitterljuva avskedet, So Long Marianne.
Nick Broomfield är en dokumentärfilmare som också levde på Hydra under samma period och hade en kort affär med Marianne. Han ville göra en film om deras berättelse och har samlat videoklipp, fotografier och intervjuer med många av de som kände dem. Mariannes namn fick stå först i titeln, för att betona hennes betydelse.
Men filmen handlar ändå mest om ikonen Cohen, och som tittare får man följa honom betydligt mer. Vi får se både hans uppväxt och hur hans liv blev efter Marianne, med spelningar, andra kvinnor, munkliv och den sista stora turnén. Medan Marianne nästan enbart beskrivs i relation till honom.
Det är synd. Marianne och hennes liv är värda att fördjupa sig i för hennes egen skull. Man kan läsa boken So Long Marianne (finns även som e-bok) som hon skrivit själv tillsammans med Kari Hesthamar för att få veta mer om hennes liv före och efter Leonard, och framför allt mer om hennes tankar och känslor. Då träder en mer komplex person fram. Hon var förlåtande och självutplånande i förhållande till män, både hennes första man och Leonard. Men hon var inte lika omhändertagande med sitt barn, som enligt henne själv fick men för livet av tiden på Hydra.
Det är en underbar kärlekshistoria på vissa sätt, om en kärlek som lämnade spår som varade livet ut, för de båda. Men här finns också ojämlikhet, svek, saknad och barn som far illa.
‘And you know that I’ve always loved you for your beauty and your wisdom, but I don’t need to say anything more about that because you know all about that.’ Så skrev han på slutet.
Magiskt eller tragiskt?
Se filmen oavsett. Oupphörligt fascinerande, bra musik och en skildring av 60-talet som både lockar och avskräcker.
Den finns att låna i vår filmtjänst Cineasterna.
Arbetar mest med sociala medier, bland annat den här bloggen. Läser högt och lågt. Chicklit och litteraturpristagare. Bilderböcker och tjocka romaner.
