Litteraturveckan i Göteborg – ett säkert vårtecken!
Tänk att få vara en fluga på väggen under Göteborgs Litteraturvecka! Då skulle en kunna få se legendaren Dan Höjer stapla sina böcker inför en förundrad skara tredjeklassare, eller höra magiska dikter läsas upp av femteklassare inspirerade av favoriten Mårten Melin, eller se tjugofem par vilt uppspärrade ögon vid ett möte med skräckdrottningen Lena Ollmark. Litteraturveckan är dock elevernas egen vecka och vi som inte går i skolan, får drömma vidare om att vara en fluga på väggen.
Hej Mats!
Du har varit trogen Litteraturveckan i många år, minns du hur länge?
– Jag har tittat i gamla almanackor och tror att jag har varit med sedan 2003.
Har du något särskilt minne av veckan?
– Det jag minns starkast är utbudskvällarna – jag har sällan tillfälle att lyssna på mina kolleger och det är kul att få göra det. Det blir tydligt att allas framträdanden är väldigt olika – och att de flesta är mycket bra.
Hur upplever du Litteraturveckan och klassbesöken?
– Jag gillar alltid att möta mina läsare i klasserna. Det unika med barnboksveckan är att så många författare är ute samtidigt – för oss är det kul förstås kul att få träffa varandra, men det blir också tydligt för skolor och andra att det här är en satsning som står för något betydelsefullt.
Vilka besök är de ”bästa”?
– Under barnboksveckorna har jag träffat många olika klasser i olika stadier och jag gillar alla besök. Men eftersom jag har skrivit flera ungdomsböcker om och med ungdomar i förorter tycker jag att det är extra roligt att vara ute i sådana klasser – och blir hög när t ex eleverna i Hammarkullen tycker att min senaste ungdomsbok är “fantastisk”.
Vad tar du med dig hem?
– För mig är det viktigt att träffa ungdomar – det som våra liv kretsar kring i tonåren är evigt, men dess uttryck förändras snabbt och om jag inte hänger med slänger ungdomarna böckerna i väggen. Det jag tar med mig från besöken är att jag snappar upp vad som rör sig bland unga precis just nu.
– Ni gör naturligtvis det här för att det är viktigt för eleverna och det är det – det är svårt att få mera lässtimulans per satsad krona och minut än vad ni uppnår med författarbesök – men för mig är det också viktigt för att jag ska kunna suga i mig det jag får från ungdomarna inför kommande böcker.
Till sist, Mats – stämmer det att ditt hjärta klappar för GAIS?
– Ja, det stämmer. När jag var elva år och samlade på fotbollsbilder fick jag för mig att jag skulle hålla på dem. Några år senare åkte de ur allsvenskan. Mina kompisar, som höll på Bajen, ropade efter mig i skolkorridoren att Gais hade förlorat efter nästan varenda match. Det gjorde att Gais blev mitt smeknamn i fem år. Efter det ändrar du dig inte. Folk byter män och fruar, men inte fotbollslag.
Ann Helén Laestadius är med på Litteraturveckan för andra året. I höstas vann hon det ärofyllda Augustpriset i kategorin Barn- och ungdomslitteratur med sin bok Tio över ett. I den får vi följa en ung person som bor och lever i Kiruna och som är djupt påverkad av den pågående flytten av staden.
Hej Ann-Helén!
Nu är det snart dags för dig att delta i Göteborgs Litteraturvecka igen. Du har ju vunnit ett väldigt fint pris sedan vi senast sågs. Vad har Augustprisutmärkelsen betytt för dig? Har utmärkelsen förändrat din vardag?
– Det är det största som hänt mig som författare. En stor ära och fortfarande lite svårt att ta in. Ibland stannar jag till vid bokhyllan och bara tittar på August och tänker – det hände verkligen. Jag är också väldigt glad över att priset gett uppmärksamhet till Kiruna, samer och tornedalingar. Min vardag är verkligen annorlunda nu. Eller jag har ju sen tidigare rest mycket och haft författarbesök runt om i Sverige men sen priset har trycket varit enormt. Jag hinner inte skriva alls. Jag bara reser och när jag är hemma svarar jag på mejl om bokningar och blir intervjuad. Det är jättekul men självklart ganska slitsamt också. Jag vill ju göra allt!
Är det viktigt för dig att träffa eleverna? Har du användning av mötena när du skriver?
– Jätteviktigt! Mötena med eleverna är fantastiska. Det är ju som att ständigt få en live-feedback på det jag gör. Det är spännande att få höra hur de tänker kring mina böcker och alltid snappar jag upp något i korridorerna eller i skolsalarna som jag kan använda i kommande böcker.
Vad tycker du om ett arrangemang som Litteraturveckan, vad kan vi uppnå med författarbesöken?
– Litteraturveckan borde vara en förebild för resten av Sverige. Att satsa som ni gör är att visa eleverna hur viktigt ni tycker att det är med litteratur. Jag hoppas att författarbesöken ska väcka läs- och skrivlusten hos eleverna. Att de ska känna sig sedda och bli inspirerade, precis som jag själv blev när jag var barn och Kerstin Johansson i Backe gjorde ett författarbesök i Kiruna.
När årets Litteraturvecka drar igång är det hela 52 besökande författare och illustratörer ute på stadens skolor. Nästan 600 klasser från förskola till gymnasieskola får besök av en livs levande författare eller illustratör. Litteraturveckan är unik i sitt slag och är ett stort samarbetsprojekt mellan stadens barnbibliotekskonsulent, skolbibliotekskonsulent, barn- och skolbibliotekarier och lärare ute i stadsdelarna.