Läsa mellan raderna – om Vasadrottningen
En utflykt till Torpa Stenhus i somras gjorde att jag fick upp ögonen för Katarina Stenbock. En kvinna som – i likhet med de flesta andra kvinnor från äldre tid – är tämligen osynlig i historieböckerna.
Handen på hjärtat: hur står det till med historie-kunskaperna? Vad säger dig Dackefejden, Sturemorden och Älvsborgslösen? Vem var Jöran Persson och var låg staden Reval? Om du – liksom jag – har luckor i din 1500-tals historia slå till och låna Vasadrottningen av Karin Tegenborg Falkdalen på direkten. Boken ger en lättläst och intressant bild av den turbulenta Vasaperioden. Författaren är idéhistoriker och har tidigare skrivit Vasadöttrarna, som handlar om Gustav Vasas fem döttrar.
Vasatiden var en tid full av maktstrider, pestepidemier, krig, våld och allehanda hemska illdåd. In i denna värld föddes, 1535, Katarina Stenbock. Hon växte upp med fem systrar och sex bröder i en inflytelserik, högadlig familj på Torpa Stenhus, utanför Ulricehamn.
Vid sjutton års ålder giftes Katarina bort med Gustav Vasa. Kungen var då femtiosex, en vresig gammal gubbe med svår tandvärk. Han var också omvittnat snål och misstänksam.
Vad Katarina själv tyckte om arrangemanget vet vi inget om (fast man kan ju spekulera), men flickor var enligt tidens sed uppfostrade att lyda och sätta familjen först. Enligt sägnen sprang hon och gömde sig när Gustav Vasa kom för att fria.
Vasasläkten var uppkomlingar på tronen. Gustav hade fått kämpa för att få en prinsessa på kroken. Till slut lyckades han hala in den tyska furstedottern Katarina av Sachsen-Lauenburg, som blev hans fru nummer ett 1531.
Katarina Stenbock blev Gustavs tredje fru och fick efterträda sin moster Margareta Leijonhufvud. Det var praktiskt att välja en fru från samma familj, så man inte rubbade maktbalansen.
Katarina fick inga barn, men eftersom Gustav var begåvad med inte mindre än elva stycken (varav nio nådde vuxen ålder) redan, så var detta inte något problem. När Katarina var tjugofem år och varit gift i åtta dog Gustav Vasa, 1560. Under sina dryga sextio år som änkedrottning hann hon uppleva inte mindre än sex Vasakungar. Katarina Stenbock dog 1621, 86 år gammal.
Änkan Katarina saknade ingalunda friare, men hon valde att inte gifta om sig. Som änka hade kvinnan en särställning och slapp att stå under manligt förmyndarskap. En änka hade också rätt att förvalta jord. Under Vasatiden fanns det flera verkligt förmögna kvinnor.
På Bokmässan hade jag förmånen att lyssna till Karin Tegenborg Falkdalen. Hon påpekade att det för att hitta information om kvinnor i äldre tid gäller att ”läsa mellan raderna”. De högadliga kvinnorna finns det trots allt en del spår av, tänker jag. Kvinnorna av folket, ja deras existens speglas i bästa fall genom kyrkböcker och eventuella rättegångsprotokoll, deras egna röster hörs inte.