Låna en barnfilm till helgen

Snuttefilm för de små

Fem kortfilmer som passar de allra minsta, med mysiga pauser med ”snuttarna” emellan. För dig som redan läst till exempel Alla får åka med av Anna-Clara Tidholm går det att gissa vad som väntar. Väldigt drömska berättelser med småbarnsspråk och mjuka sköna bilder och avslappnande musik. Tempot är så lugnt att även riktigt små barn hinner se vad som händer i varje scen. Och fast det är lite ”barnsligt” har jag märkt att även äldre förskolebarn tycker om att titta och varva ner framför Snuttefilm.

Astons stenar

En filmatisering av bilderboken Astons stenar av Lotta Geffenblad, så härlig att den förtjänar att kallas klassiker. Om Aston som tycker så synd om alla kalla våta stenar ute att han tar med dem hem. Hela lägenheten blir full av nerbäddade stenar. Till slut packar föräldrarna ner stenarna i mammas gitarrfodral och föreslår en semester vid havet där det redan ligger så många stenar.

Det här är så fint om barns behov att skydda och ta hand om, och föräldrarna är så hänsynsfulla och kloka. Filmen är precis lika bra.

Och det är skönt med en barnfilm som vågar vara lite eftertänksam och sorglig. Bilderna och stämningen är mörka och melankoliska. Så mycket att mitt barn ibland vill stänga av, men ändå fångas. 

Kalles klätterträd

Är du född på 70-talet kan du förmodligen tralla ”Emma finns bara i fantasin men hon är fin tycker Kalle” som Jojje Wadenius sjunger i titellåten. Det här är en samling kortfilmer om Kalle som gillar att ligga i sitt klätterträd och alla hans äventyr, oftast med morfar. Det här är barnfilm som verkligen hållit, även om det för en vuxen är mycket nostalgi också. Det handlar om realistiska saker som skolstarten, att följa med morfar till glasögonaffären, att ha kalas när morfar viftar på öronen framför kompisarna och så vidare. Men mycket utspelar sig också i fantasin, som när Kalle flyger över staden, rider på en sköldpadda eller uppfinner en trädplanteringsmaskin med morfar. Och resan till Göteborg där man får se Poseidon, som kan påminna om stadsbiblioteket! 

Det här är så roligt! Berättarrösten är lugn och alla andra som pratar har ett låtsasspråk, lite som låtsasspråket i Sims. Mitt barn får skrattanfall varje gång någon öppnar munnen.

Bajsfilmen – Dolores och Gunellens värld

Stalfelts faktaböcker är välkända hemma hos många föräldrar. Det finns en bok om bajs, en om hår, en om kärlek och så vidare. Humoristiskt och avslappnat, fakta blandat med fyndiga illustrationer. I filmform blir det en berättelse om Dolores och Gunellen, två kära och omaka vänner som konfronteras med de olika ämnena från böckerna. Det blir kanske inte någon jättetydlig handling men det spelar inte så stor roll. Mia Skäringer och Klara Zimmergren gör rösterna och det är oavbrutet tokroligt och charmigt. En film som är rolig för vuxna utan att gå över huvudet på barnen. Och Rikard Wolff gjorde en perfekt berättarröst.

Resan till fjäderkungens rike

En film som gick mig helt förbi när den kom men som känns välgjord och modig på så många sätt. Det handlar om Johan, en liten kanin vars mamma blir sjuk och försvinner till Fjäderkungens rike som inte går att komma tillbaka från. Han gör allt för att åka och hämta tillbaka henne och lyckas till slut lura sig på färjan som tar honom till landet. Det här är en film för något äldre barn.

Allt är så vackert! Kaninerna är så söta, omgivningarna så fantasifulla. Mycket påminner om Studio Ghiblis myriader av påhittade varelser. Sen är slutet precis så ofrånkomligt sorgligt som man som vuxen misstänker att det måste bli.