Kriminalhistoria anno 1965

Vi har vant oss vid att historikern, författaren och akademiledamoten Peter Englund med förkärlek skriver om stormaktstiden och första världskriget. I sin nyutkomna bok Söndagsvägen: Berättelsen om ett mord däremot, granskar han med historikerns hökblick en av vår svenska kriminalhistorias mer omfattande polisutredningar.

Englund har tidigare återuppväckt 1960-talet i sin oemotståndligt egenartade Jag kommer ihåg. Även i den aktuella boken får läsaren ta del av hans personliga minnen från uppväxten i Boden, om än i mindre omfattning.

Författaren var åtta år 1965 och gammal nog att minnas mordet på 18-åriga Kickan Granell, vilket ägde rum den 27 juli. Radhuset på Söndagsvägen 88 är beläget i det idylliska Skönstaholm, som i sin tur är en del av Hökarängen, en söderförort till Stockholm vars rykte kanske inte var det allra bästa.

Det var fästmannen Jan Olov Svensson som hittade Kickan Granell naken i föräldrarnas säng. Då det inte fanns några tecken som tydde på inbrott utgick polisen till en början ifrån att det rörde sig om självmord med hjälp av sömntabletter. Vid obduktionen framgick emellertid att den unga kvinnan bragts om livet och att det handlade om ett sexualmord.

Dessvärre fick konstaplarnas tabbe till följd att ett antal personer hann klampa runt på brottsplatsen innan man hunnit säkra densamma, samt att man fraktat bort kroppen. Mordmetoden var inledningsvis en gåta, men det visade sig att förövaren gjort bruk av kloroform, som var lätt att komma över.

Den legendariske kriminalkommissarien G W Larsson vid våldsroteln fick det kniviga fallet på sitt bord, som skulle komma att ta mycket tid och kraft att knäcka, allt medan många spår hann kallna. Han som stått modell för Maj Sjöwalls och Per Wahlöös kommissarie Beck var i sextioårsåldern och hade basat över mer än 300 mordutredningar. Roseanna, den första boken i radarparets klassiska serie “Roman om ett brott”, utkom för övrigt samma år.

Bilden av ett rekordårens Sverige träder fram. Faktum är att bokens tidsskildring, i mitt tycke, är minst lika fängslande som själva brottet. Sin vana trogen målar Englund med en bred pensel. Läsaren får inblick i sextiotalets arkitektur, kvinnans frigörelse, Stockholmiana, heminredning, ungdomsmode, popmusik, litteratur, film etc. Boken är också full av fotnoter med fascinerande kuriosa. Englunds språk är som alltid rikt och lättflytande.

Mördarens identitet avslöjas först efter drygt halva boken och det gäller att uppbåda tillräckligt med självdisciplin för att inte googla rätt på svaret meddetsamma. Förövaren visar sig vara av en sort som känns välbekant i vår tid, en så kallad incel-man. Hans kvinnohatiska sinnelag är väl dokumenterat i de dagböcker som han lämnade efter sig.

Läs Peter Englunds fängslande bok och förflytta dig ett halvt sekel bakåt i tiden.

Söndagsvägen går också att låna som ljudbok på CD samt på mp3-CD.