Kärlekens bakgata

Anna Laestadius Larsson har tidigare gett ut bland annat Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan – tre böcker som jag sträckläste och inte kunde få nog av. De utspelas i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet och belyser kvinnors villkor under denna tid.

Kärlekens bakgata utspelar sig 100 år senare vid sekelskiftet och fokuserar återigen på kvinnors villkor. Det är författarens första kriminalroman och följer den unga överklasskvinnan Ellen Bergman som startat Damernas juridikbyrå i Stockholm. Här hjälper hon främst kvinnor som vill skiljas från sina män. Verksamheten är ännu inte lönsam och Ellen är pressad att gifta sig för att säkra ekonomin, något hon inte vill.

Ellen blir indragen i ett mordmysterium när en av Stockholms unga prositituerade kvinnor dör, vilket polisen avfärdar som självmord. Ellen tar hjälp av ligarflickan Rakel som navigerar Stockholms mörka bakgator. Mystiken tätnar när ännu ett mordoffer upptäcks.

Romanen behandlar de svårigheter som kvinnor och framförallt sexarbetare fick utstå under sekelskiftet. Problem som syfilisspridning, aborträtten och skilsmässa diskuteras ivrigt av bokens karaktärer. 

Om handlingen för Kärlekens bakgata låter bekant så är det kanske för att den tar upp samma ämnen, och har en väldigt liknande handling som Döda kvinnor förlåter inte av Katarina Wennstam. Det som skiljer böckerna åt är att Laestadius Larssons berättelse är något mörkare. Där Wennstam diskuterar krinolin och korsetter ägnar sig Laestadius Larsson mer åt det hemska och seriösa. Jag skulle personligen inte säga att den ena är bättre den den andra utan de är båda läsvärda!

Om du gillar Laestadius Larssons tidigare böcker, eller om du tycker om historiska deckare, så kommer du tycka om Kärlekens bakgata.