Julklappsboken

Den bok jag minns bäst var Selma Lagerlöfs Julklappsboken och andra berättelser.

Den första novellen, som heter just Julklappsboken handlar om hur barnet Selma alltid önskade sig böcker i julklapp och att hon julaftonsnatten fick lov att tända ett ljus och vara uppe hur länge hon ville för att läsa. En jul får hon en underbar bok med fantastiska illustrationer, men boken är på franska och Selma får ägna en timme bara åt att komma igenom första meningen.

Jag som var ett modernt stadsbarn tyckte nog att det där med ljuset var lite underligt (sa inte mamma att det var dåligt för ögonen att läsa i svag belysning?) men att vara barn och få läsa hela natten var en ljuvlig idé även på 80-talet.

Selma Lagerlöf var en fantastisk berättare. Hon skrev enkelt och utan krusiduller. Det är inga krångliga lyriska passager eller handlingar man inte kommer in i förrän på sidan 10. Hon skrev gärna berättelser om figurer från folktron och har ofta lite övernaturliga teman. Samtidigt hade hon en psykologisk skärpa och lyckades skildra personer så att deras känslor går rakt in i hjärtat på människor många år efter att författarinnan själv är borta.

Här får man, förutom berättelsen om Julklappsboken, många andra fina och lite juliga historier som Julrosen, Astrid (trälprinsessan som fick gifta sig med norske kungen) och berättelsen om Meli (den lilla puckelryggiga flickan som får ett skäl att leva).

Boken passar lika bra för vuxna eller varför inte som högläsning i julstöket, för den som inte vill ligga uppe själv och läsa hela natten…