Detalj ur omslaget till "Brev" av Jane Austen. Albert Bonniers förlag.
Jane Austens brev
Att läsa breven är som att kliva över tröskeln till någon av Jane Austens romaner.
Som läsare befinner du dig hux flux i en värld av visiter, kurtiser, brevskrivande, middagsbjudningar, frierier, det senaste skvallret, romaner från lånebiblioteket, högläsning, muslinklänningar, det senaste hattmodet, sirlig artighet, barnsängar, sjukdom och opasslighet (en hel del hälsosnack faktiskt), pengabekymmer, skandaler och sist men inte minst baler. En hiskelig massa baler! Varav en del trista tillställningar, vad det verkar. Och så den sortens dunderförkylningar som bara tycks frodas på andra sidan Nordsjön.
Breven handlar en hel del om praktiska bestyr, det vill säga om tjänstefolket, hushållet och lantbruket. Mellan raderna kan man läsa att Austens inte hade det så gott ställt som många av familjerna de umgicks med och att de tvingades att vända på slantarna. Ett predikament som inte är helt obekant i Austens romaner.
Jane Austen själv framstår i stort som Elizabeth Bennet i Stolthet och fördom. Hon är humoristisk, familjekär och underbart ironisk om än något mer flärdfull än hennes hjältinna. En blandning av Elizabeth och Lydia således. Någon som Mr Darcy träffade hon förstås aldrig, även om en ung man vid namn Tom Lefroy ovedersägligen figurerar i de första breven.
Till en början är breven mest förvirrande! Det är oräkneliga namn, inklusive smeknamn, att hålla ordning på och därtill kommer otaliga ortsnamn. Men lugn bara lugn, ganska snart känner man sig tämligen hemtam. Tricket är att inte haka upp sig på detaljer, inte bry sig om att man inte riktigt hänger med i svängarna.
Pastor Austen och hans fru fick åtta barn, så det är kanske inte undra på att det ständigt var liv och rörelse i hemmet. För det mesta håller Jane, som var näst yngst i syskonskaran, sig hemma i byn Steventon i Hampshire, men hon besöker också släktingar och goda vänner, inte sällan veckovis i taget. År 1801 flyttar familjen till Bath, metropolen på modet och efter faderns död 1805 går flyttlasset vidare till Southampton.
I samband med 200-årsminnet av Jane Austens död förra året (hon föddes 1775 och dog 1817, endast 41 år gammal) gav Albert Bonniers förlag ut en stilfull utgåva med hennes brev: Brev. Närmare bestämt 148 stycken, det vill säga merparten av de bevarade breven, som skrevs mellan åren 1796 och 1817. Varje brev ackompanjeras av korta kommentarer, som placerats längst bak i boken. Frilansskribenten Paulina Helgeson står för översättning, kommentarer och förord, samtliga uppgifter genomförda med den äran! Ett familjeträd hade emellertid i mitt tycke underlättat läsningen. En och annan illustration hade också varit välkommen. Nu får man söka dessa på annat håll.
De flesta av breven var adresserade till Janes syster Cassandra och måste ha tagit åtskilligt med tid att plita ned. Det är uppenbart att systrarna stod varandra mycket nära. Men breven var inte enbart en angelägenhet för adressaten. De lästes högt och skickades runt till allmän beskådan och beundran i vänkretsen. Så genomsyras breven också av kvickheter, ironisk jargong och galghumor.
Självfallet är Jane Austens brev av intresse för alla som vurmar för litteratur och historia, men den passar perfekt för dig som är Jane Austen-nörd. Som har stenkoll på hennes sex romaner och de otaliga filmatiseringarna samt ofelbart plockar fram en mugg med en bild av Mr Darcy på, när det drar ihop sig till fikadags.
Ju fler brev som jag läser av Jane Austens hand, desto mer fascineras jag av hennes värld. Epistlarna behöver strängt taget inte läsas i kronologisk ordning.
Unna dig ett brev eller två när andan faller på!
Trivs bäst bland tal- och ljudböckerna. Vill slå vakt om läsglädjen! Är allätare, men älskar brevsamlingar och biografier över döda kvinnor.
