Detalj ur omslaget till "Jag heter Beata" av Katarina Kieri. Lilla Piratförlaget.
Jag heter Beata
Personligen gillar jag när det inte händer så mycket. I alla fall i böcker.
En kapitelbok som precis är så är Jag heter Beata av Katarina Kieri. Boken inleds med meningarna:
Jag heter Beata och är 8 år. Jag har en bror som är död, en kusin jag är kär i och en mormor som jag inte kan prata med. Och lite annat.
Och sen handlar boken om det. Om Sven som dog som bebis och som ingen pratar om hemma. Om kusinen A som är 14 år och som Beata vill säga att hon älskar. Om mormor som bara pratar finska och som Beata bara kan säga kiitos till. Och lite annat. Som att kanske vilja ha lite uppmärksamhet, för en enda gångs skull, om man kanske har stukat foten.
Boken passar för lågstadieåldern, för de som kan läsa själva eller som högläsningsbok att läsa tillsammans. Det finns illustrationer på nästan varje sida och kapitlen är lagom långa. Och det händer inte särskilt mycket – perfekt för hängmattan i sommar!
Har jobbat på barnavdelningen på Stadsbiblioteket. Läser allra helst romaner för barn, unga och vuxna om trassliga relationer, starka känslor och med sorgliga slut.
