I rymden finns inga känslor

Om jag någon gång träffade Simon.
Då skulle vi spendera en hel dag i hans rymdraket.

Vi skulle spendera en hel dag.
Och bara prata om livet.
– Världen är konstig,  skulle jag säga.
– Men vi då, skulle han svara.
– Är inte vi lika konstiga?

 Vi skulle prata om roliga saker.
Och jag skulle gråta av glädje.

– Är du ledsen? Skulle han fråga.
– Nej, skulle jag svara.
– Varför gråter du då?

Vi skulle prata om hemska saker.
Och jag skulle snyfta.
– Hur är det? Skulle han fråga.
– Bra, skulle jag svara.
– Människor säger en sak men menar en annan.

Vi skulle prata om allt. Och ingenting.
Och lite där i mellan.
– Varför är du stressad? Skulle han fråga.
– Tid är pengar, skulle jag svara.
– Tid är inte pengar, tid är tid och pengar är pengar. 

Jag skulle tänka efter.
Och visst hade han rätt. Vi är konstiga.

Vi skulle startat raketen. Och åkt ut i rymden. För i rymden finns inga känslor.

Simon har Aspergers syndrom och har ett underbart sätt att se världen på. Han är huvudkaraktären i filmen I Rymden Finns Inga Känslor. Låna filmen här på Stadsbiblioteket.

//Maja Alin är en av våra unga gästbloggare här på Stadsbiblioteket.nu. Maja gillar att dansa.