Hushållens lånerace – vem har råd att bo var?
Bostadspriserna klättrar uppåt, och den som vill köpa tvingas låna allt mer. Vad kommer detta att innebära i kombination med kravet på en ökad amortering? Och måste man behöva köpa för att kunna bo? Välkomna till ett debatt om hushållens lånerace – vem har råd att bo var?
Två faktorer kan sägas ligga bakom den kontinuerliga ökningen av hushållens skuldsättning: den ständiga ökningen av bostadspriserna – som drivs på av bostadsbristen – de senaste två årtiondena har lett till större bolån. Priserna har ökat särskilt mycket för boendeägda lägenheter. Låga räntor och gynnsamma kreditvillkor gör det mer överkomligt att ta ut bolån som är höga i förhållande till bostadens värde. Dessutom är det möjligt att ta lån utan säkerhet för belopp över gränsen på 85 % av bostadens värde, och det ökar möjligheterna till belåning.
Stefan Ingves, Sveriges Riksbankschef, vill begränsa bolånetaket i förhållande till disponibel inkomst. Idag ligger skuldtaket på 170% och Ingves menar att taket borde begränsas till 200% i förhållande till disponibel inkomst. I Stockholm är siffrorna passerade för länge sedan, de mest alarmerande siffrorna pekar upp emot 600%. Europeiska kommissionen skriver i sin Landrapport Sverige 2015 (2.1 Privat Skuldsättning) att hushållens skulder ökar i Sverige medan jämförbara länder som exempelvis Danmark, Finland och Nederländerna går åt motsatt håll.
I boken Folkhemmets bostäder 1940-1960 (1987) berättas om diskussionerna mellan den tidens viktigaste aktörer på bostadsmarknaden Svenska slöjdföreningen (SSF), Svenska arkitekters riksförbund (SAR) och Hemmets forskningsinstitut (HFI) kring bostadsbyggande och problem med bostadsköer. Dessa diskussioner var så viktiga att de utlöste forskningsprojekt och utredningar. I utredningen Höjd bostadsstandard (SOU1965:32), kom de viktigaste inslagen i 40- och 50-talens debatt att sammanfattas, värderas och översättas till program och rekommendationer. Den viktigaste slutsatsen var, trots alla resonemang om den av subventioner snedstyrda bostadsmarknaden, att bostadsbristen kunde byggas bort. Produktionen borde höjas med upp till 100 000 lägenheter om året under den närmaste tioårsperioden. Resultaten blev de miljonprogram av bostadskomplex som växte fram i utkanterna av de större städerna, från mitten av 60-talet till mitten av 70-talet.
Så frågan är, vad tror viktiga aktörer idag om bostadsbristen och den ökande skuldsättningen hos hushållen?
Hushållens lånerace – vem har råd att bo var?
Fri entré
Medverkande:
Mats Wilhelmsson, professor bygg- och fastighetsekonomi KTH
Ola Nylander, konstnärlig professor Institutionen för Arkitektur, Chalmers tekniska högskola
Emma Hult (MP), riksdagsledamot bostads- och idrottspolitisk talesperson
Moderator:
Linn Ohlsson, Sveriges Radio