Hjältar på cykel

På 1950-talet var det bara knappt femtio år sedan den första barnmorskan, 1903, fick sitt diplom i England. Man tyckte att det var slöseri att ödsla offentliga medel och medicinska resurser på mödravård och läkarna var inte glada över konkurrensen. Den första mödravårdskliniken öppnades 1911. Sedan ”National Health” infördes i slutet på 1940-talet är sjukvård i England kostnadsfri.

Jennifer Worth inspirerades av James Herriot och hans helt underbara böcker om arbetet som landsortsveterinär i Yorkshire på 1930-talet och framåt. I likhet med Herriot ville hon uppvärdera sitt yrke genom att beskriva det dagliga slitet med obekväma arbetstider, de medicinska landvinningarna och inte minst patienterna.

Efter sin sköterskeexamen arbetade Jennifer i fem år på ett sjukhus i London, där sköterskornas arbetsvecka uppgick till 60-timmar och disciplinen och hierarkin var rigorös. När hon anländer till Nonnatus House för att bli barnmorskeelev förväntar hon sig att komma till ett litet privatsjukhus. Döm om hennes förvåning när hon upptäcker att hon hamnat i ett nunnekloster. Nunnorna visar sig vara som folk är mest, arbetet ganska självständigt, maten fantastisk och tillgången på hembakat i det närmaste obegränsad.

På cykel – i ur och skur – tar barnmorskorna, i sina karakteristiska uniformer, sig runt till sina patienter. Det gäller att ducka för tvättlinor fulla med tvätt och parera horder med lekande barn på gator och i gränder. En tredjedel av bostäderna i stadsdelen Docklands förstördes under Blitzen. Ärren från andra världskriget är synliga i form av bombkratrar och taklösa (men bebodda) byggnader.

Barnmorskan i East End har hållit min uppmärksamhet i ett fast grepp: spännande läsning om en svunnen tid, till brädden fylld med värme och humor. Yrkesmemoarer är inte så vanliga, men i mitt tycke väldigt intressanta. Vad sägs om Rapport från biblioteksgolvet? Låter det rafflande? Vänta bara!