Hela världens bilderböcker; en berättelse om vänskap och sorg

Flickan Chien-min bor i ett litet hus i skogsbrynet med sina föräldrar. En dag när hon är ute och plockar blommor råkar hon irra bort sig i skogen. Först blir hon rädd men när hon hör någon som gnäller och gnyr i närheten glömmer hon sin rädsla. Kanske är det någon som behöver hennes hjälp?

Det visade sig att det som lät var en vit björnunge som hade ont någonstans. Ungen hade fått en tagg mellan trampdynorna och Chien-min försökte trösta den ledsna ungen samtidigt som hon varsamt tog bort den vassa taggen. När det onda var över började Chien-min leka med björnungen.

När björnmamman dök upp en stund senare blev hon först lite konfunderad men hon förstod ganska snart att den lilla flickan inte var farlig.

Efter denna första dag av lek kunde björnmamman senare på dagen hjälpa Chien-min att hitta hem.

En fin vänskap mellan flickan och björnungen växer fram under den tid som nu följer. Chien-min gick i fortsättningen ofta i skogen och björnmamman beskyddade henne eftersom hon förstod att flickan hade hjälpt björnungen den där första dagen. De hade ju nu också blivit bästa vänner. Chien-min fick till och med följa med in i björnarnas lya och varje dag, innan skymningen föll, följde björnmamman henne hem.

Men innan denna berättelse är till ända inträffar en mycket dramatisk händelse. Närmare bestämt är det en hungrig leopard som dyker upp och friden i skogen är därmed rubbad.

Den fina bilderboken Det var en gång en snövit björn är skriven av Margaret Greaves och illustrerad av Beverley Gooding. Originalet är skrivet på engelska och heter Once there were no Pandas. Det är en spännande teori som lanseras i bilderboken när det gäller att förklara hur pandabjörnarna i Kina blev just svarta och vita.

I slutet av boken sitter en stor svart-vit björn, en panda, och mumsar på bambu. Vi får samtidigt lära oss några kinesiska tecken. Panda heter Xiong mao på kinesiska för alla som inte visste det redan.