Heja Bamse!

Vargen var snäll ibland och elak ibland. Bamse var singel ibland och ibland hade han tre barn. Lille Skutt var kär i Nina Kanin och Skalman var tryggt oföränderlig. 

Jag blir fortfarande glad av Bamse och därför extra glad att mitt barn har fastnat lika mycket som jag en gång gjorde. Nu har vi läst i princip allt, med hjälp av biblioteket såklart. Det finns 60 volymer av ”Bamsebiblioteket” med fem-sju tidningar i varje volym, och även om en del har försvunnit med åren finns det många kvar att sträckläsa. Här finns alla berättelser jag själv minns. Relationerna och familjebildningen såklart, men även den oerhört spännande följetongen där Bamse letar efter sin försvunna mamma och pappa. Husmusen och Katten Jansson kivas och gosedjuret Pellefant med vänner är med i nästan varje tidning de första åren.

Man kan också låna nya Bamse-tidningar hos oss och kontrasten är slående efter att ha läst alla de gamla tidningarna där i princip varje viktig karaktär är av manligt kön och fruarna glatt stannar hemma och tar hand om barnen äventyr efter äventyr. Här verkar gänget som tagit över efter skaparen Runes Andréassons död ha tänkt till ordentligt. Nu är tjejerna med i äventyren och när det ska vara med en professor, polis, bonde eller liknande, så är de kvinnor. Äventyren påminner mer om deckare med ledtrådar och oväntade vändningar. Nina Kanin är driven journalist och Brummelisa är kulturintresserad och duktig på att lösa gåtor. Borta är många av de dumma bovarna från förr och en ny mastermind, Reinard Räv, ligger bakom rackartygen. Han vill inte bara ha godis och leksaker utan han vill skapa kaos i världsekonomin genom att fördubbla guldreserven. Och Bamses skola, sidor med fakta om till exempel djur, naturvetenskap, konst och historiska personer, är borta. 

Jag vill gärna gilla de här nya, mer politiskt korrekta Bamse. Visst kan man sucka högt över kvinnosynen i de gamla tidningarna och alla serier som går ut på att tjejerna måste bevisa att de är lika skickliga och tuffa som killarna. Det är ju jättebra att det inte är så längre.

Men jag kan ändå inte låta bli att sakna den gamla dynamiken, med Skalman som obegriplig allvetare, Bamse som snäll men lite dum och Lille Skutt som ängslig neurotiker. Och den uppfostrande tonen med Bamses skola och serier med tydlig sensmoral och politiska undertoner. Rackartygen bestod oftast i att stjäla godis eller jaga en nergrävd skatt. Och äventyren var fantasifulla och fullständigt orealistiska med tomtar och troll och galna uppfinningar. Det var charmigare förr.

Tur då att man kan få både nya och gamla äventyr på biblioteket.