Omslag till Furan av Lisen Adbåge. Rabén & Sjögren.
Furan
Ibland händer det att en nyutgiven bok blir en riktig snackis bland oss personal på biblioteket. Den här gången är det Lisen Adbåges nya bok Furan som det tisslas och tasslas om i kontor och lunchrum. En bilderbok för 3-6-åringar – som får håret på armarna att resa sig även på oss vuxna.
En familj kommer till en tomt med en liten stuga och några träd. Träden hugger de ner för att använda till att bygga sitt drömhus. Men det är något konstigt med träden – det är som att de stretar emot mot att bli nedhuggna. Vrålandes faller de till marken med kådan droppandes.
Huset blir i alla fall fint och familjen flyttar in, men plötsligt börjar de må konstigt. Och var kommer alla barr ifrån, de högg ju ner träden? Och vad är det som växer fram i det yngsta barnets ansikte? Visst är trä ett levande material, men… ska det verkligen sippra fram blod ut bräderna när man spikat upp en tavla?
En riktigt kuslig berättelse med ett minst lika kusligt bildspråk. När vi personal pratat om den här boken har vi frågat oss om den är för läskig för små barn. Eller är läskigheten så subtil att den går över huvudet på de yngsta, men får oss vuxna att rysa? Många har också frågat sig om det finns ett politiskt budskap i boken, eller om det är någonting vi läser in själva.
Hur som helst – det var längesedan jag läste en bok som jag tyckte var såhär bra, och som lämnar ett sådant avtryck. Som en vacker och lågmäld skräckfilm man bara måste se om trots att den var lite för läskig.
Låna den och läs på egen risk.
Jenny jobbar på stadsbibliotekets barnavdelning. Hon läser mycket pek- och bilderböcker och är också svag för relationsskildringar och serieromaner om livet.
