Film

Fri från civilisationen

Publicerat 13 april 2011 | Av |

När jag var liten frågade vuxna ofta vad man ville bli när man blev stor. Då svarade jag lejon, eftersom jag inte visste att det var meningen att man skulle välja ett yrke men förbli människa.

Det fanns en oerhörd lockelse i det: att slippa bli vuxen och lära sig allt om räkningar och lägenheter och jobb,  som verkade höra vuxenlivet till, och i stället springa fri och utan en tanke, på savannerna. Bara instinkter, inga tankar.

För mig handlar filmen Grizzly man (låna hos oss!) om just det. Frigörelse från civilisationen och från att vara människa.

Timothy Treadwell var en man som älskade grizzlybjörnar och han spenderade 13 somrar i en nationalpark i Alaska för att komma dem så nära som möjligt. Den trettonde sommaren blev han och hans flickvän överfallna och dödade av en uthungrad björn.

De sista fem somrarna filmade Treadwell sig själv med björnarna och av de 100 timmar material som fanns (med fantastiska naturbilder och mycket egna funderingar av Treadwell själv) har Werner Herzog klippt ihop en dokumentär med dels Treadwells eget material men också intervjuer med hans vänner, olika experter, männen som hittade hans kropp och så vidare.

Timothy Treadwell själv är oerhört fascinerande. I första scenen är han ofrivilligt komisk. Han pratar med barnslig röst och gullar med björnarna som om han var ett barn som leker med kattungar. Han verkar snudd på galen. Men sen inser man att han faktiskt lyckats leva med dessa enorma och farliga björnar i 13 somrar. Att han uppnådde något unikt som inte riktigt går att förklara. Och att han faktiskt, i perioder, verkar ha kunnat lägga av sig sin mänsklighet, slutat tänka, levt dag efter dag utan något begrepp om tid.

Herzog har också lagt till sin egen berättarröst med sina egna tankar kring vad som hände. Han menar på att Treadwell var naiv som trodde att han kunde leva med så farliga djur. Att björnarna inte var de gulliga nallar som Treadwell älskade, utan rätt och slätt våldsamma djur med kalla ögon utan själ.

Det bästa med den här filmen är att man kan se den på så många olika sätt. Man kan se det som ett spännande livsöde, eller en studie i galenskap om man tycker att Treadwell bara lurade sig själv, eller en vacker naturfilm.

Eller min tolkning: en film om en man som lever med djur, nästan som ett djur. Någon som avsäger sig mänsklighetens alla regler och grubbel och lyckas leva i ett slags omedvetet nu.

Kommentarer inaktiverade.