För en sång och hundra sånger

Boken har kommit ut på svenska med titeln För en sång och hundra sånger. Berättelserna skrev han på papperslappar och kuvert, som smugglades ut av anhöriga. Två gånger blev manuskriptet beslagtaget, men den tredje versionen fann sin väg ut ur landet och kunde publiceras i Taiwan och Tyskland

Tiden är 1989. Liao beskriver sig själv som en rätt odräglig och självupptagen ung person; egenskaper som han delade med flera av sina poetkollegor. Något större intresse för det politiska läget i Kina har han inte.

Men händelserna vid Himmelska fridens torg, då regeringssoldater sköt ihjäl tusentals unga demonstranter, väckte en vilja hos honom att vara delaktig i proteströrelsen. Han skrev en dikt med namnet Massaker. Han visste att det inte skulle gå att publicera den,  men en  kanadensisk vän gjorde en videoinspelning av dikten och hjälpte till att sprida den till de större kinesiska städerna.

Snart hade han säkerhetspolisen i hälarna. På en tågresa  grips han och skickas till förhörscentralen vid Songberget. Här får han stanna i två års tid innan en rättegång kommer till stånd, och som ger honom ytterligare två års fängelse.

Livet bakom galler är en återspegling av det hierarkiska systemet utanför murarna. Varje cell styrs av en ”bas”, som inte precis fått sin uppgift för sin humana läggnings skull. Han bestämmer hackordningen och är den som själv torterar och bestraffar sina medfångar. Utan sentimentalitet konstaterar basen:

De höga funktionärerna i vår cell är som medlemmar av politbyrån och centrala militärkommittén. Folk under mig är som vanliga kineser. Vi i högsta ledningen kan äta vad vi vill och göra precis som vi behagar. Om vi vill upprätthålla status quo måste vi stoppa all inre splittring. Vi slår ner på alla som försöker iscensätta ett uppror.

Förhållandena i fängelset är bedrövliga och visar på den avhumanisering av människor som systemet leder till. Grymheten vet inga gränser och missförhållandena tycks vara ett naturligt tillstånd som inte väcker någon större vrede eller upprördhet hos de fängslade. Det gäller helt enkelt för var och en att överleva.

För att avskräcka fångarna att göra uppror finns en ”matsedel” där varje maträtt är en tortyrmetod. Den som inte lyder tvingas av basen att beställa från menyn och de andra fångarna är behjälpliga med att verkställa straffet. Basen är den som härskar, men kan enkelt petas från sin post om någon i hierarkin över honom vill det.

De dödsdömda fångarna kommer och går. Den som är dömd till döden tappas på blod innan avrättningen och ibland opereras organ bort och säljs. De  dödsdömda betraktas redan som döda av de andra fångarna och får namn som ”döde Lan” eller ”döde Liu”.

Den största delen av boken upptas av de fasansfulla förhållandena i fängelset. Det är inte direkt någon upplyftande läsning och man förfäras över vilka handlingar människor är beredda att begå mot varandra utan att blinka.

Men det finns också exempel på humanitet. Som när två dödsdömda, trots att de har hand och fotbojor viker lådor åt Liao, så att han får mer tid att läsa sina böcker.

Liao blir frigiven 1994. Tiden efter att han släppts fri blir inte en glädjens tid. Hans fru bor i en annan stad och när han söker upp sin svärmor för att hälsa på sin dotter, vill flickan inte knyta an. Man blir verkligen rörd till tårar när han förgäves försöker få henne att acceptera honom som sin far.

Vännerna drar sig undan, polisen bevakar honom och försöker få honom att avstå från att skriva. Varför kan han inte skriva trevliga kärleksromaner i stället? Han försörjer sig en tid som gatumusiker i Chengdu, innan han 2011 tar han sig över gränsen till Vietnam. Därifrån lyckades han fly till Tyskland, som nu är hans nya hemland. Han har skrivit flera böcker men ingen av dem kan läsas i Kina.

Kom och lyssna till Liao Yiwu då han samtalar med Fredrik Fällman, sinolog vid Göteborgs universitet.

Tolk: Shen Sun, poet och konstnär

Samarrangemang med Forum för poesi och prosa

Se också Internationell Författarscen.