Detalj ur omslaget till "Morris Mickelblad och den orangeröda klänningen" av Christine Baldacchio och Isabelle Malenfant. Epix förlag.
Färgstark bilderbok om en pojke
En hjärtevärmande bilderbok om en modig pojke. Berättelsen om Morris är en av de finaste jag läst på länge.
Morris Mickelblad och den orangeröda klänningen är en riktig pärla. Jag blir helt betagen av de fina illustrationerna och den gripande texten.
Morris, som är i förskoleåldern, bor med sin mamma och katten Mjau. Han gillar sin förskola, bland annat därför att han kan stå vid staffliet och måla där. Men mest gillar han att klä ut sig. Den orangeröda klänningen är hans favorit för färgen påminner honom om tigrar, om solen och mammas hår. Och så gillar han hur klänningen låter när han går; svisch, svisch, svisch.
Ibland blir Morris retad, både av killar och tjejer på förskolan. Han låtsas att han inte hör vad de säger, men han hör varenda ord. Barnen tycker att han inte ska ha klänningen på sig, för han är ju kille. Och när hans mamma målat hans naglar med nagellack blir han retad för det också.
Morris får ont i magen och stannar hemma från förskolan. Han ligger i sängen och läser böcker om elefanter. Senare drömmer han om stora blåa elefanter som rör sig genom gräset. Svisch, svisch, svisch låter det.
Nu tar Morris fram sina målargrejor som han har därhemma, och börjar måla. Han målar en stor blå elefant och på elefantens rygg sitter Morris. Han har ett stort leende i sitt ansikte och har den orangeröda klänningen på sig.
När han kommer tillbaka till förskolan har han sin hoprullade målning med sig. Och nu känner sig Morris fantastisk.
Behöver jag säga att boken får ett lyckligt slut?
Låna Morris Mickelblad och den orangeröda klänningen av Christine Baldacchio och Isabelle Malenfant.
Bibliotekarie på bokbussen och Stadsbiblioteket. Älskar bilderböcker och läser gärna om konst, intressanta levnadsöden och allt möjligt annat också!
