En workoutdrottnings kamp mot kriget
Att Jane Fonda under flera år var FBI:s röda skynke, känner kanske inte alla till. I den mycket välskrivna biografin ”Jane Fonda’s war : a political biography of an antiwar icon” av den amerikanska författaren Mary Hershberger beskrivs Jane Fondas engagemang under Vietnamkriget.
För många är hon känd som en tjusig skådespelerska och skönhetsopererad workout-drottning, men Jane Fonda har under många år även varit politiskt verksam och det hela började på 60-talet. Jane Fonda bodde då i Paris och följde via fransk tv och radio antikrigsrörelsens utveckling hemma i USA. Den omtalade massakern i den vietnamesiska byn Song My fick henne att reagera våldsamt och när hon dessutom blev gravid 1968, fanns det ytterligare skäl att arbeta emot våldet.
Efter att ha flyttat hem till USA, började Jane Fonda på allvar att engagera sig i antikrigsrörelsen. Det var i synnerhet de kraftfulla bombningarna i Nordvietnam som hon ifrågasatte. Då som nu talades det om ” militära mål ”, vilket naturligtvis bara var en förevändning för att fullfölja kriget.
Jane Fonda utnyttjade sitt kändisskap och började tala inför publik. Hon blev en mycket efterfrågad föreläsare på kaféer, i kyrkor och på universiteten och drog tusentals åhörare.
I juli 1972 reste hon till Hanoi med syftet att fotografera bombskadorna vid Röda floden samt att träffa krigsfångar och även för att möta vietnamesiska artister, författare och skådespelare. Till sin förvåning fick Jane Fonda se att det spelades amerikanska pjäser på den vietnamesiska teaterscenen. Man hade satt upp Arthur Millers ” Alla mina söner” då det vietnamesiska folket ville förstå amerikanarna. Man gjorde klart för Fonda att man skilde på den amerikanska regeringen och på befolkningen.
Jane Fonda besökte flertalet amerikanska piloter som skjutits ner och tagits som krigsfångar, hon fotograferade kratrar efter krigets framfart och rapporterade varje morgon i Radio Hanoi om vad hon hade sett i landet. Sista dagen i Vietnam begick hon – i sina egna ögon – misstaget som hon i efterhand har ångrat: hon besökte en by utanför Hanoi för att träffa musiker och artister och där befann sig även några journalister och fotografer. Fonda sjöng en vietnamesisk sång och poserade på en amerikansk luftvärnskanon och kritiken lät inte vänta på sig.
Hemma i USA hade FBI fått upp ögonen på henne. Man kan tycka att Richard Nixon borde ha haft fullt upp med Watergate-affären vid denna tidpunkt, men för honom blev Jane Fonda en syndabock som anklagades för att ha skadat den amerikanska regeringen och i pressen förekom flera artiklar om hur hennes besök hos krigsfångarna resulterat i att dessa utsatts för tortyr.
Åtskilliga är de journaler som den amerikanska regeringen förde över Fonda, hennes post öppnades och hon blev avlyssnad vid flera tillfällen. Trots detta arbetade hon vidare inom antikrigsrörelsen och fortsatte att hålla sina berömda tal inför entusiastiska åskådare.
Det är ett otroligt material hon har kommit över, författaren Mary Hershberger. Det är så spännande och en så oväntad bild man får av Jane Fonda i biografin Jane Fonda’s war : a political biography of an antiwar icon. Man behöver förstås inte vara specialintresserad av Vietnamkriget för att läsa boken, men om man nu råkar vara det så är den oemotståndlig!