Detalj från omslag till boken En rumpa att dör för av Nina E Grøntvedt. Lilla piratförlaget.
En rumpa att dö för av Nina E Grøntvedt
Russebuss! Kosegruppa! Hva skjeeeer? Jo, Norge tar över ungdomskulturen så klart. Jag är precis som många med mig en älskare av den redan kultförklarade tv-serien Skam.
Och många Skamälskare med mig drabbades av abstinensbesvär efter att sista avsnittet i varje säsongslut rullat förbi. Vi har tisslat på låtsasnorska om vem som skulle bli huvudperson i nästa säsong och nästa och många av önskningarna står otillfredsställda även efter fjärde säsongens avslut. Nyheten om att Facebook köpt rättigheterna till en amerikansk remake av den norska succéserien har tagits emot med blandade känslor, men en glädjande tanke är ju att den kan innebära fler säsonger och fler fördjupningar i favoritkaraktärerna.
Boken En rumpa att dö för (Rumpa til Ingvar Lycke) av Nina E. Gröntvedt är en av de norska ungdomsböcker som kommit ut i svensk översättning i kölvattnet efter tv-serien. Svenska läsare har fått cravings efter allt som är norskt och ungdomsboksförläggare nosade västerut efter goda manus att översätta. En rumpa att dö för är en av de bättre manusen, men för en något yngre publik än serien Skam. Den är lättsam, humoristisk och har en härligt otypisk men helt verklighetstrogen kvinnlig huvudkaraktär.
Hon heter Pauline, är en snart 15 årig högstadietjej som brinner för att göra film. Hon skriver filmmanus på servetter, testar olika genrer med mycket tveksamt resultat och filmar klipp till framtida filmprojekt med sin mobilkamera (som faktiskt funkar helt okej även om den inte är en riktig filmkamera).
När klassen ska ha teaterlektioner med en känd skådespelare, Ingvar Lycke som gästspelar på Trondheims stora teater, lyckas Pauline slippa ur det för henne plågsamma skådespeleriet genom att anmäla sig som klassens egen dokumentärfilmare av projektet. Läraren Thor blir entusiastisk över hennes initiativrikedom och saken är klar. Det ska bli en dokumentärfilm av teaterprojektet och till slutet av terminen ska det inte bara bli teateruppspel, det ska bli filmvisning också. Paulines filmarintresse har tagit över hela tillvaron och bästisen Martin tycks bara bli mer och mer trumpen. När Pauline dessutom blir tokigt förälskad i (läs besatt av) skådespelaren Ingvar Lycke så eskalerar Martins irritation och vänskapen mellan Martin och Pauline verkar vara på väg att brista.
Här finns en hel del blinkningar till ungdomsboken Jag och Earl och tjejen som dör (Me and Earl and the dying girl) av Jesse Andrews. En bok som också handlar om en filmare, Greg, som är fixerad vid sig själv, sina egna känslor och tankar och som hamnar i en hel del pinsamma och jobbiga situationer. Speciellt filmvisningsscenerna i aulan i slutet av de båda böckerna är som spegelversioner av varandra.
Jag och Earl och tjejen som dör är egentligen en tyngre bok med mer komplexa teman än En rumpa att dö för, men det var ändå mer stimulerande att läsa om Paulines nördiga filmintresse och skapande än om huvudkaraktären Greg i Andrews bok. Och det handlar helt krasst om att det finns alldeles för få ungdomsböcker med störiga, knasiga, självupptagna, roliga, skapande nördar i kvinnogestalt än vad de finns i mansgestalt. En ytlig och känslomässigt störd nördkille = suck orkar inte. En självisk och osympatisk tjej som tillåts vara ointresserad av sin manliga bästa vän och bara brinna för sitt eget skapande = ja tack!
Nina E Grøntvedt fyller upp en liten bit av det glapp som finns i bibliotekets ungdomsbokhylla, men jag hoppas på att få upptäcka många fler självupptagna tjejer och transpersoner med diverse nördiga specialintressen i ungdomsboksutgivningen framöver.
Vad blir då det sammantagna betyget för En rumpa att dö för? Ja, bokens titeln är ju en solklar femma, huvudkaraktärens personlighet likaså. De korta kapitlen, det sköna språket och luftiga sidorna gör den snabbläst vilket i ungdomsboksammanhang känns som ett stort plus. Jag kommer i ärlighetens namn antagligen att ha glömt handlingen i den här boken om ett år, för den gick inte i närheten lika djupt in i hjärtat på mig som tv-serien Skam gjorde, men den är ändå ett trevligt och underhållande tidsfördriv med vissa unika och överraskande drag. Passar bäst för dig som är 13-16 år som vill ha en snabbläst bok med cringe-humor och en välskriven kvinnlig huvudkaraktär.
Frida Ulvegren är mediepedagog och serieskapare på stadsbiblioteket. Hon har hjärtat i berättande, skrivande, tecknande och teater för barn och unga vuxna. Allra bäst trivs Frida nere på Dynamo game där hon kan pyssla fint bland serieböckerna och får tipsa nya läsare om guldkornen i seriehyllorna.
