En osannolik räddningsoperation i Thailand

Efter den ordinarie fotbollsträningen bestämmer sig fotbollslaget Vildsvinen, som består av tolv tonårspojkar och deras andretränare, för att göra en cykelutflykt. De vill också ta en tur in i grottan Tham Luang. Bara en kort tur är det tänkt. Men det blir inte så.

Tham Luang slingrar sig mer än en mil genom ett skogsområde i norra Thailand. Grottkomplexet innehåller mängder av smala tunnlar, avgrunder och branta uppstigningar. Vissa öppningar är endast 40 cm. Det är mycket svårt att navigera inne i grottan; mörkret är kompakt och det finns många alternativa gångar. En del är minst sagt livsfarliga att följa eftersom det är omöjligt att veta hur man sedan vänder tillbaka när gången bara tar slut. Det som bara skulle bli en kort tur, blir en två och en halv kilometers flykt in i grottan, då fotbollslaget blir överraskade av regn som forsar in i grottan.

Det är den 23 juni 2018 och efter ett dygn börjar ett intensivt sökande efter fotbollslaget. Lokalbefolkningen var redan från början engagerade i räddningsoperationen och ordnade med bespisningstält och första hjälpen. De thailändska myndigheterna inser snart att de behöver internationell hjälp för att kunna ha en chans att få ut laget från grottan. I Thailand finns inte den specialutrustning som behövs för att kunna rädda pojkarna. Den mycket riskabla räddningsaktionen kräver världens tuffaste dykare och grottexperter. Mikko Paasi är en av de dykare som kommer att delta i detta smått osannolika projekt.

Grottdykaren: Mikko Paasi och den dramatiska räddningsoperationen är en berättelse inifrån den thailändska grottan, där vi får följa hur det komplicerade arbetet gick till för att rädda fotbollslaget. Jag ser det som ett rent mirakel att dramat slutade så lyckligt. Det var naturligtvis inte lyckligt att en person ur räddningsteamet omkom, men alla i fotbollslaget kom ut med livet i behåll.

Räddningsoperationen, som varade i 17 dagar,  var en hård kamp mot klockan. Johanna Elomaa, som skrivit boken utifrån Paasis egna ord, har försökt att ge en sammansatt bild av Paasis liv. Att han under sin uppväxte sköt en vän till döds av misstag och sedan dess levt med svåra skuldkänslor är naturligtvis en omständighet som gör berättelsen om honom ännu mer gripande. Men Elomaas sätt att väva in detta parallellt med ”grottdramat” känns ändå inte helt lyckat. Trots allt kan jag varmt rekommendera den här boken till alla som gillar att läsa berättelser ur det verkliga livet.

Vissa detaljer i berättelsen känns overkliga och återigen; att ingenting gick riktigt snett i något skede av den välplanerade men mycket riskabla räddningsaktionen är att betrakta som ett under.