En oändlig väntan

Det är ett kargt och blåsigt landskap som målas upp, som en kuliss och en avspegling av de starka känslor som stormar inom Anne. Anne som står och väntar på sin son, på en klippa vid havet – kväll efter kväll. Hela hennes blodomlopp pulserar av längtan och sorg efter sonen Louis som dröjer ute till sjöss.

Efter ett våldsamt gräl mellan honom och styvfadern lämnar han föräldrahemmet.

Utan ett ord till avsked lämnar Louis sin mor, som dag efter dag blir alltmer förkrossad och uppslukad av sin längtan

Jag letar efter honom, som vilken mor som helst skulle leta efter sitt barn och oförtröttligt irra runt som ett djur och sniffa efter alla tänkbara spår, för att få veta sanningen. Jag visste inte att jag inom mig, i moders kroppens inre, rymde så stora ytor, så många rämnor och springor som smärtan kunde nå och dränka i ett aldrig sinande flöde.

Anne drömmer om sonens återkomst, då hon ska ställa till med en stor festmåltid. Hon planerar varje maträtt in i minsta detalj. I sina drömmer fantiserar hon om den stora dagen, sonens återkomst – men dagarna går och hoppet börjar övergå i ren förtvivlan.

Varje dag undrar jag varför. Varför Louis inte lämnade ett brev, varför han beslöt att bara låta mig minnas tomhet och tystnad. Jag skulle vilja förstå varför han lämnade mig att lida, i ovetskap och väntan.

Det märks att Gaëlle Josse började som poet. Språket är magiskt vackert.

Trots allt det mörka känns berättelsen bedövande vacker. Romanens beskrivning av en mors kärlek till sin son, upphöjs till ren poesi – om längtan och väntan och vad den kan göra med oss.

Jag sträckläste boken en tidig semestervecka i maj vid havet och försvann in i litteraturens magiska värld. Den beskriver livets olika vändningar, förluster och sorger, men den skildrar också kärleken till ett barn, en plats, ett landskap och ett hus där man får vila. Trots en oändlig väntan, lever hoppet kvar till sista andetaget.

Gaëlle Josse har själv sagt att hon kom till litteraturen genom poesin. Hon debuterade som romanförfattare 2011 och har skrivit en rad romaner sedan dess, flera av dem har prisbelönats. Den sista vakten på Ellis Island tilldelades EU:s litteraturpris 2015. En oändlig väntan är hennes senaste roman.