
Detalj ur omslaget till "Kurrans skatt" av Lisa Moroni. Bonnier Carlsen förlag.
En liten skatt
Det är en fröjd att botanisera bland alla roliga bilderböcker som finns för barn. Här finns humor, filosofi och vackra teckningar. Men vissa böcker fastnar sonen och jag för lite extra.
Med tiden blir de ett härligt gäng som samlas i gläntan där Kurran gräver outtröttligt. Men skatten är där de minst anar det och kommer inte nerifrån utan uppifrån till slut. Och då räcker den åt alla.
Teckningarna är så fina. Det är massor att upptäcka och peka på. De påminner lite om Mumin-illustrationer, men med en annan färgskala. Och så tycker jag att det är precis lagom med text för min nyblivna treåring. Det är tillräckligt med handling för att inte bli för barnsligt, men det är inte så mycket information att man kör fast och han hinner bli otålig innan man får vända sida heller. Och allting rör sig på rätt nivå, skatter och kompisar och regn, sånt som treåringar har lätt att förstå.
Första genomläsningen är allt nog mest konstigt och magiskt, men jag tänker mig också att efter några genomläsningar till kommer han förstå att skatten var ett frö som hamnade i jorden och blev vattnat. Och ännu längre fram, kanske att skatten inte är ett föremål, utan tiden med kompisarna medan de väntar.