En kvinna med mycket jävlar anamma!
Skådespelaren Ewa Fröling är sprungen ur en familj med idel starka kvinnor.
Moder liv har inte mycket gemensamt med en traditionell självbiografi. Kasten mellan ämnena är allt som oftast hisnande. Författaren delger sina läsare korta citat, filosofiska funderingar, associationer till rollkaraktärer samt levererar spridda hågkomster från ett aktivt liv. Hon turnerar världen runt i egenskap av Bergmanstjärna, säger upp sig från Dramaten och blir framför allt mamma till två döttrar, med två olika män.
Bokens stomme utgörs emellertid av Frölings kamp mot sin livmoderhalscancer. Ett ärende som hon inte är ensam om. Jag tänker på andra cancerskildringar som kommit på sistone, som Göran Greiders, Niklas Rådströms jämte Kristina Sandbergs.
Frölings tillvaro fylldes plötsligt till brädden av cellgifter, strålbehandlingar, biverkningar, operationer, tystnad, ensamhet, skyddslöshet, trötthet och stress.
Författaren går hårt åt vår svenska sjukvård. Hon är fly förbannad! Hon rasar och tar till Alexanders svordomsramsa ur filmen “Fanny och Alexander”. Inte minst den private gynekolog som missade att diagnosticera cancern ligger pyrt till.
Fröling är påläst till tänderna och blir den besvärliga patienten i ett vårdsverige där man reduceras till ett personnummer och ständigt tvingas möta ny vårdpersonal.
Emellanåt blir hon också poetisk. Fröling leker med orden och hittar på finurliga formuleringar. Använder genomgående båt- och krigsmetaforer, jämför sig exempelvis med en pansarkryssare. Hon lämnar inte ut någon, utan anonymiserar vänner och medpatienter. Endast kändisar får sina namn utskrivna, men den som är ute efter skvaller har inte mycket att hämta.
Läs en mycket annorlunda, härligt berörande, fragmentarisk, intensiv och stark bok! Finns även att låna som e-bok.