En gång till
Det finns böcker som är svåra att skiljas från, man vill liksom inte att de ska ta slut så därför bläddrar man långsamt och fasar inför slutet av den fina, spännande, olidliga, underbara relation som byggts upp till boken. Men det finns en lösning som får böckerna att räcka ännu längre.
Läs dem igen!
Jag har några böcker jag läser om, mer eller mindre, kanske bara stycken av dem eller slutet. Pärm till pärm igen eller årligen vid en viss tid; sommarböcker eller de som jag måste ha vid vinterdvala och trötthet. Vissa böcker har ett vackert språk som driver mig tillbaka mellan pärmarna.
Andra böcker är ju som gjorda för att läsas om, vackra fotoböcker eller poesi till exempel. Där hittar du kanske nya detaljer, får ny förståelse för sådant du inte tidigare fattat eller upplever samma gamla saker på nya sätt.
Barn vill ofta höra en viss bok om och om och om igen. Jag kan till exempel Bara knyt Alfons som ett rinnande vatten. Väck mig sovandes, medvetslös, var som helst och jag kan dra hela sagan för dig. Detta efter att ha läst den minst 400 gånger för en liten tjej som absolut inte kunde somna om hon inte fick höra just den berättelsen varje kväll. Då var hon trygg. Kanske är det därför som vi vuxna läser om böcker också. För att det är tryggt. Trygga karaktärer är som gamla vänner, en berättelse som jag känner till och följsamt deltar i, inga otäcka överraskningar eller snopna slut.
Varför läser du om böcker och vilka böcker läser du gärna igen?