Dynamos bokcirkel för unga

Klicka och låna

Jag träffade Fanny Agazzi första gången på internet. Vi delar vänner och bekanta (så är det ofta i serietecknarkretsar) och det var bara en tidsfråga innan våra cirklar skulle komma att korsa varandra. Det som fångade mig med Agazzis internetnärvaro var hennes träffsäkra humoristiska formuleringar i olika kommentarstrådar och jag skrattade högt både en och två gånger av något rappt hon skrivit. De gånger hon la upp något av sina tecknade alster på nätet sögs jag genast fast och kunde inte slita mig från skärmen. Jag blev alltså förälskad i både hennes ord och bilder redan innan vi träffats i verkligheten.

2015 släpptes Fanny Agazzis debutroman Tack och förlåt på Syster förlag och jag gav den så klart i julklapp till både en av mina systrar och till mig själv.

Berättelsen som växer fram genom boken har flera tunga teman. Där finns traumat kring vännen som har dött och sorgearbetet som följer. Där finns huvudkaraktärens längtan efter ett barn och alla hennes plågsamma missfall. Och där finns den otrygga arbetssituationen som skapar avstånd och oro mellan bokens Fanny-figur och hennes partner. Temana vävs samman till ett djup, en närhet och ger igenkänning trots att jag aldrig varit med om det som Fanny-figuren tar sig igenom.

För visst känner jag igen mig. Vissa bildrutor har varit så spot on att jag måste pausa i läsningen för att fota av dem och genast dela med mina vänner. Det är förlösande att genom Fanny-figuren kunna skratta åt sin självömkan och Agazzis tecknade ångest och sorg är trots allvaret liksom varm, för där finns ju hela tiden partner-figuren Elias i kriserna med sin empatiska blick och sina mjuka kramar.

När Agazzi tecknar miljöer och figurer är de murriga, skeva och levande, alltid mustigt tuschade med fina små prickskrafferingar som skuggmoln under figurernas ögon. Tack och förlåt påminner aningen om Julie Doucets My new york diary om man lägger till en kniv av känslor i magen. Doucets seriealter-ego befinner sig ju alltid en bit ifrån sig själv, är distanserad, medan Agazzi-figurernas oroliga ansikten vibrerar i all sin skörhet.

Jag känner samma självklara dragning till Agazzis tecknarstil som jag gjort till hennes stilsyskon i Marcus Ivarsson, Rebecka Taft och Julia Hansen, för att nämna några. Agazzi är en berättare och tecknare som får mig att vilja samla, äga, spara hennes alster. De tål att tittas på länge och läsas om och om igen med stor behållning.

Jag känner mig tvungen att helt kort nämna valet av romantiteln som fick mig att haja till när jag såg den. Det är nämligen samma titel som jag själv satte på min första utgivna serienovell på Kolik förlag. Jag tror inte på något sätt att det här är en flirt med min serie, och Agazzis Tack och förlåt är starkare och djupare än min gamla novell, men det gjorde mig ändå märkvärdigt glad att se att vi delar kärlek till samma ord. Tack och förlåt. För det finns ytterligare en värme i den titeln som jag tänker att läsaren bär med sig genom berättelsen.

Måndag den 11/4 kl 17.00 träffas Dynamos bokcirkel för unga i Dynamo läs. Därifrån går vi tillsammans till ett lugnt rum för att fika och prata om boken. Att delta i cirkeln är gratis och den är öppen för alla unga oavsett om man vill prata mycket eller mest vill lyssna. Anmäl dig gärna via mail till dynamo@kultur.goteborg.se så att Jonas och jag som håller i cirkeln vet hur mycket fika vi ska ställa fram. Hjärtligt välkommen.