Barnböcker

Detalj ur omslaget till "Doris drar". Lilla piratförlaget.

Doris tar hjälp av sitt hår

Publicerat 15 oktober 2015 | Av |

Doris vill inte alls avbryta sin roliga lek i sandlådan för att ta på sig en fånig kalasklänning och sedan åka iväg och fika hos Sylvi och Helen.Varför ska de vuxna bestämma allt och strunta i det som Doris vill?

På det första bilduppslaget i Pija Lindenbaums nya bilderbok Doris drar ser vi fyra individer sysselsatta med var sin aktivitet. Doris sitter förnöjd i sandlådan och skapar ett landskap. Egon cyklar runt, runt på en cykel som visar sig vara Doris. Janne står och tittar ut genom ett vidöppet fönster och mamma kommer gående i trädgården mot Doris.

Mamma skriker att Doris ska göra sig i ordning. Nu med en gång! Men Doris vill göra färdigt sitt sandlandskap. Hon vill inte alls göra som mamma säger.

Hon tvingas ändå in i bilen mot sin vilja och sitter och surar där när de kommit fram. Men efter en stund lämnar hon bilen och går in till de andra. De vuxna skrattar åt henne när hon kommer och Egon säger att hon knäppt sin kofta snett.

Det blir inget trevligt kalas för Doris. Men snart tar kalaset slut och de åker hem igen. Doris vill fortsätta med sitt sandlandskap men mamma vill att hon ska göra något annat. Det är då som Doris blir jättearg. Hon genomgår en förvandling. Hennes bruna korta hår blir plötsligt jättelångt och står åt alla håll. Det är så långt att det släpar i marken när hon går. Hon bestämmer sig för att dra iväg. Långt, långt bort vill hon. Till ett ställe där man får ha vilka kläder man vill och där det kanske är tivoli hela dagarna. Det är dit hon vill.

Hon vandrar iväg. Det finns både isbjörnar, vackra moskéer och flodhästar dit hon går med bestämde steg i sin urvuxna sjömanskostym. Strapatserna avlöser varandra längs vägen. Sitt nya långa hår har hon stor nytta av. Hon kan till exempel vira in sig i håret för att värma sig efter att hon blivit blöt. Så praktiskt!

Doris drar är både allvarlig och humoristisk. Färgstarka bilder med ett rikt symbolspråk förhöjer själva läsandet för både stora och små. Framförallt är boken också hoppingivande för små barn som på något sätt känner sig kränkta.

På sista bilden i boken sitter Doris, Egon, Janne och mamma tillsammans i sandlådan. De leker alla fyra och Doris ser särskilt lycklig ut när hon skapar sitt sandlandskap. Hennes hår är uppsatt i en ny frisyr där håret har tuktats i två kanelbulleliknande hästsvansar av aldrig skådat slag. En fin avslutning på en berättelse som det är lätt att tycka om.

 

Kommentarer inaktiverade.