Djurens språk

Författaren är filosof och har kommit att intressera sig för olika djurarters språk och kommunikation med varandra och med oss människor. Kunskap om djurens språk bidrar till insikt i hur djur upplever och betraktar världen och kommer att förändra vårt sätt att se och tänka och därmed också behandlingen av dem. Det blir en mycket fascinerande läsning. Meijer skriver utifrån en filosofisk tradition men refererar genomgående i hela boken till vetenskaplig forskning inom olika discipliner.

Många djurarter har ett komplext kommunikationssystem och kommunicerar genom läten, kroppsspråk, färger och dofter.

Ett språk som inte är talat kan få oss att tro att det är mindre avancerat. Ödlor kommunicerar genom sitt kroppsspråk; de kan nicka, blåsa upp halsen, ha olika antal ben i marken. 7000 möjliga kombinationer av kroppshållningar har forskare kommit fram till!

Fågelsång är ett område som det har forskats mycket om och sången har en komplicerad struktur och flera funktioner. De kan frambringa läten med hjälp av fjädrar, vingar, fötter och näbb. Korpar har en omfattande repertoar av läten och med hjälp av intonation, tonhöjd och tempo skiftar betydelsen. En forskare kom fram till att de kan ha läten för människa, hund och katt, till och med olika läten för en gammal katt som inte jagar och ett annat läte för en yngre katt som kanske är ute efter kråkans ungar. Vissa lätens funktion kan vara svårtolkade som till exempel starar som på en tågstation i Nederländerna härmar regionaltågens avgångssignal. Handlar det om att imponera på andra fåglar eller rentav en förförelsekonst? 

Djurs varningsläten kan vara mycket variationsrika och ha olika betydelser, men i våra öron tolkas det som utrop för rädsla, hjälp eller akta dig. Präriehunden har olika läten för olika inkräktare som kan beskrivas i detalj; om det är en människa, typ av rovdjur, antal, storlek och färg. Markattan har olika läten för alla rovdjur i sin omgivning. Vissa djur har en enorm förmåga att härma andra djurs varningsläten, ibland som ren och skär lurendrejeri. En fågelart kan härma varningsläten från femtio andra djur, när dessa djur flyr, kan den snabbt ta deras föda.

Honungsbinas dans är fängslande. För att meddela var födan är eller var bikupan skall placeras, visar honungsbina med hjälp av olika slags rörelser.  Hastigheten på bakkroppen, hur länge och snabbt de dansar ger också information om var och hur mycket föda som finns. Bin från olika samhällen har sina egna “dansdialekter”. Dessutom kommunicerar de genom kemiska signaler så kallade feromoner.

För alla som har haft ett husdjur infinner det sig en viss igenkänning i kapitlet om domesticerande djur. Jag är uppvuxen med hund och visste att ett sorts skall betydde lek, ett annat skall var mer åt vakthållet, en viss kroppshållning signalerade bus och kel, för inte tala om vad många ord och meningar de förstod. Relationen mellan hundar och människor har utvecklats under årtusenden, till skillnad mot hundens släkting vargen som har ett helt annat beteende mot människan. Att vuxna katter inte jamar till varandra utan att det förmodligen är ett inlärt sätt att kommunicera med oss människor, är en ny insikt för mig.

Vissa djurarters förmåga att visa “kärlek” och intresse för det motsatta könet är häpnadsväckande. Lövsalsfågeln samlar snäckskal, blommor, fjädrar och småstenar som de färgar med bärsaft, vilket de sen smyckar boet med. Genom dans och sång lockar hanen till sig honan för att visa upp sitt vackra utsmyckade näste. Den tioarmade karibiska bläckfisken, vars kommunikation antas ha vissa likheter med det mänskliga språket, kan med hjälp av färgmönster på huden visa när han träffar på en tilltänkt partner. Huden innehåller pigment och kan ändra färg genom att muskler spänns och slappnas av. Färgmönstren är mycket komplexa och den meddelar sig även med hjälp av kroppshållning och rörelse. 

Meier skriver om djurs förmåga till empati, moral, samarbete som ofta förknippas med förmågan till kommunikation.

Elefanter har till exempelvis sorgeritualer och täcker den döde med jord och löv och återvänder i åratal till “begravningsplatsen” Deras läten kan uppfattas av andra artfränder på sju kilometers avstånd och forskarna tror att deras språk är så pass avancerat att de kan kommunicera känslor och avsikter. De har olika läten för alla elefanter i gruppen och kan skilja på hundratals individer.  Även korpar, skator och kråkor “håller begravning” och samlas när en medlem i gruppen har dött och ger ifrån sig läten 

De flesta djurarter undviker slagsmål, de visar med andra signaler och metoder vem som vinner och vem som tar till flykt. En ödleart gör armhävningar inför varandra för att på detta sätt visa vem som är starkast.

Djurforskningen har förändrats mycket under senare tid. Det har hänt en hel del inom forskningen om djurs kommunikations-färdigheter. Till exempel ansåg filosofen Descartes på 1700-talet att djuren inte hade något förnuft, eftersom de inte kunde tala.

Inom mer traditionell forskning betraktas djur som helt andra varelser än människan, experiment sker i laboratorier med så få relationer som möjligt mellan forskare och djur. Numera betraktas djur alltmer som subjekt vilket också påverkar forskningsmetoderna. Forskaren försöker få till en tät interaktion med djuren och lär sig deras hälsningar, ritualer, hierarkier. Språk måste förstås i sitt sammanhang.

Djurens språk av Eva Meijer är en mycket läsvärd bok som manar till eftertanke och debatt om bland annat djurens rätt i samhället.

Boken finns även att läsa som e-bok. Ladda ner appen Libby och logga in med bibliotekskort och PIN-kod.

Tips på vidare läsning: Mamas sista kram: Djurens känsloliv och vad det kan lära oss om oss själva av Frans de Waal.