Djupsjöns hemlighet

Nu har Jonna Björnstjerna kommit ut med en ny bok som antingen gör att man blir ännu räddare för att bada eller tvärtom.; Sagan om den underbara familjen Kanin och Djupsjöns hemlighet.

Lillebror kanin sitter på stranden och ser sina syskon stoja och leka i vattnet. Att bada är inte riktigt hans grej, vem vet vad för läskigheter som kan dölja sig där nere i djupet…

Storasyster och storebror är redan små forskare. De har bestämt sig för att kartlägga Djupsjöns djur och växtliv och med imponerande systematik samlar de fiskar och vattendjur som de noterar i sin bok Djupsjöns flora och fauna. Men sedan släpps djuren tillbaka i vattnet, för annars blir dom ju ledsna.

Det är inte kul att bli skrattad åt. Så när storebror kanin har roligt åt att lillebror är feg och badkruka sätter han sig i tältet och tjurar.

Men vad nu? Rop på hjälp från vattnet. Ett sjöodjur! Det går han inte på, men när allt blir tyst blir han misstänksam. Tänk om det hänt syskonen något?
Lillebror trär på sig extrahjälmen och dyker ned i det okända. Huh så annorlunda allting är! Sura och gåpåiga havsdjur av alla slag närmar sig honom med bister uppsyn. Vilken tur att det kommer en undervattenstomte guppande på sin sjöhäst och griper tag i lillebrors tass.

Det visar sig vara inte helt ofarliga vatten. Vet inte lillebror kanin att ett hemskt sjöodjur härskar i djupet? Säkert har syskonen blivit bortrövade!

Undervattenstomten mobiliserar en hel liten sjöhästarmé och tillsammans sätter de av mot odjurets håla. Vägen dit är kantad med hemskheter och snart simmar de in i sjöodjurets sal.

Sjöodjuret är också en forskare och samlare! Men han samlar på varelser från land och på en jättelik hylla har han alla möjliga landdjur i luftakvarier. Och där är storebror och storasyster kanin i en burk, lagom kaxiga! Nu skall dom väl inte kalla honom fegis!?

Undervattenstomtarnas harpuner biter inte på odjuret, som liknar en monstruös bläckfisk. Men Lillebror får en idé. Han går till kittel-attack! Han kittlar och kittlar och som ultimatum för att sluta måste sjöodjuret lova att släppa ut hela sin samling med landvarelser. Men en passionerad samlare är inte lätt att övertala.

När lillebror ber honom klämma ner sig själv i sin fångstbur förstår han hur hemskt det måste vara att bli instängd.
Nu längtar sjöodjuret efter att bli kliad och den efter härliga känslan av att vara snäll. Och snällheten liksom växer fram när han blir kittlad.

Allt blir frid och fröjd på stranden och sjöodjuret njuter av sitt nya sällskapsliv med alla landvarelser.

”Men vad gäller storasyster och storebror så tycker de inte om att bada längre. De har blivit fågelskådare i stället”. I Jonna Björnstjernas böcker finns alltid några lite lagom kittlande hemskheter och en filosofisk knorr på slutet. Och illustrationerna är mästerliga!