Den finaste skatten
Snart är det allhelgonatid, en högtid som blivit lite av en fest i Sverige på senare tid. Havet av ljus på kyrkogårdarna skapar en känsla av de dödas gemenskap och man känner att man inte är ensam om att sakna. För alla har vi ju någon som vi gärna vill minnas och bära fram ljus åt.
Fotobilderboken Den finaste skatten, av Erika Hedman handlar om den lilla flickan Marta som nyss förlorat sin farfar. Hur kan farfar inte längre finnas? Eller finns han någon annanstans?
Huset står kvar som vanligt och alla sakerna också. Fast allt är väldigt annorlunda!
Porträtten på farmor och farfar när de var unga markerar tidens gång men inne i huset står tiden stilla.
Stämningen i rummen är rofylld, fast de sprakande 70-talstapeterna bryter stillheten och berättar om en tid när farmor och farfar var yngre och ville göra nytt i det gamla huset.
Men nu måste Marta leka själv utan farfar, fast hon känner att han finns där någonstans, kanske alldeles i närheten. Minnet av förra årets lekar flätas ihop med nuet och farfar tonar fram i det ljusa sommarlandskapet. Han viskar i Martas öra att det finns en skatt i skogen, precis som då. Men är det fantasi eller på riktigt? Nu ser hon något som glittrar i gräset och det är farfars gamla munspel. Då måste det ju vara på riktigt!
När Marta berättar för farmor att hon varit på skattjakt med farfar i skogen påminner farmor lite bryskt om att farfar ju drunknade förra året. Kommer hon inte ihåg det? Och när Marta känner efter i fickan så är munspelet borta.
Sorgen tränger fram och både farmor och Marta är ledsna.
När Marta vaknar mitt i natten kikar hon ut bakom gardinen och där står farfar på ängen med sitt munspel. Tillsammans vandrar de ner till älven där farfar drunknade och som till avsked spelar Marta på munspelet medan farfar vandrar bort.
Och finns man i någons tankar så är man ju inte riktigt död. I drömmen och vakenfantasierna kan man alltid mötas på nytt!
Boken gestaltar väldigt väl den känsla av närhet till de kära som gått bort, som de flesta av oss känt. Och barnet har säkert mycket lättare för att i tanken göra levande igen.
Den sista bilden på farmor och Marta där de står och spanar över vattnet i den månljusa norrländska sommarnatten är bara så vacker, liksom sedda bortifrån farfars perspektiv.
Och det är väl så, att när vi nyss gått bort är vi mer närvarande än någonsin i de levandes värld.
Andra böcker om döden för mindre barn:
Adjö herr muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm
Andrejs längtan av Barbro Lindgren och Eva Eriksson
Dödenboken av Pernilla Stalfeldt
Grodan och fågelsången av Max Velthuijs
Hej då farmor av Annu Liikkanen och Lars Andersson
Hej då Ludde av Jennifer Moore-Mallinos
Min syster är en ängel av Ulf Stark och Anna Höglund
Mormors sjal av Åsa Lind och Johanna Hellgren
När mormor glömde att hon var död av Ylva Karlsson och Anna Bengtsson
Vem är död? av Stina Wirsén
Jag läser gärna böcker från Afrika och Asien och gillar att resa iväg med hjälp av litteraturen. Jag skriver också om böcker som inte fått så stor uppmärksamhet men som berört mig och om bortglömd litteratur.
