Bli till

Britt Engdal, bibliotekarie och barnboksförfattare, har skrivit en riktig liten pärla om sina föräldrar, som växte upp i Göteborg under 1900-talets början. Både mor och far drabbas av att deras respektive mödrar går bort i sjukdomar som vi idag lätt behandlat med penicillin. Dessa dödsfall lämnar sedan spår som följer med genom historien och påverkar dels livet för de som varit dem närmast, men också framtidens generationer.

I Bli till ger Britt Engdal en oerhört ömsint beskrivning av modern, som förlorar både sin egen mor och ett par syskon som barn, och senare gifter sig med en man, som kommer att tillbringa en stor del av sin vuxna tid på Lillhagens mentalsjukhus. Kärleken och närheten till modern genomsyrar boken och gör mig alldeles varm inombords. Men också beskrivningen av fadern, hans liv med sinnessjukdom under en tid då allt sopades under mattan. Vem är han egentligen? Och hur är det att växa upp med en förälder som ständigt plågas och som man aldrig riktigt lär känna? Älskade han sina döttrar eller var hans sinne alltför upptaget av inre demoner?

Livet går vidare och står still på samma gång. Vi präglas av våra erfarenheter, men också av historien. Enskilda händelser kan ge ringar på vattnet flera generationer senare.

Som dotter till föräldrar uppvuxna i Göteborg under samma tidsperiod ler jag många gånger åt ord, uttryck och beskrivningar av livet som levdes då. Mina tankar går också lite till Maj och hennes liv i Örnsköldsvik, i böckerna av Kristina Sandberg (Att föda ett barn med flera). Jag känner igen känslan och atmosfären och njuter av språket, men njuter extra av att händelserna sker på min ”hemmaplan”.

Boken är snabbläst och trots sitt stundtals allvarliga tema en riktig pärla!