Facklitteratur

Beskuren bild "I Wait" av Julia Margaret Cameron, från 1872.

Bilder för själen

Publicerat 6 mars 2019 | Av |

Jag älskar fotografi och är intresserad av det mesta som har med bilder och kameror att göra. Och det finns flera svenska månadstidningar som handlar om det. Men om man vill ha mer konst och mindre ”teknik och hobby” är det en engelsk tidning som regerar!

Tycker jag i alla fall.

Svenska Digital foto och Fotosidan magasin är bra tidningar där man kan läsa om nya kameror och bästa sättet att använda blixt eller tio roliga projekt att syssla med om man vill prova macro. Men om man har läst dem några år kan man känna sug efter bilder som är mer än tekniskt skickliga.

I brittiska Black + White Photography ligger tonvikten mer på bilder och kända fotografer. Framsidorna är alltid fantastiska och inuti är pappret tjockt. Det är som en gåva att öppna och bläddra och inspireras. Landskap, porträtt, gatufoto, reseskildringar, allt är möjligt. Men allt är svartvitt. Till och med i kamerarecensionerna. Då provar de bara hur bra de svartvita bilderna blir.

För mig är svartvitt och färg två helt olika sätt att tänka kring bild. Det är sällan en bild passar lika bra i färg som i svartvitt. Om färgen inte är viktig för en bild gör jag den alltid svartvit. I svartvitt blir allting tydligare, komposition, linjer, uttryck. Det kan vara hårda dramatiska kontraster, eller ett matt och elegant uttryck, där inget är riktigt svart och inget är riktigt vitt.

Människor idag ser fler bilder varje dag än vi någonsin gjort förut. Men just för att det finns ett sådant överflöd blir det en viss typ av bilder som premieras tycker jag. Titta på en sajt som Gurushots, eller de populäraste instagrammarnas flöden. Eller valfri stockfoto-sajt. Bilderna är perfekta med klara färger. Oftast med så få element att de ger wow-känsla även om man ser dem pyttesmå på en telefon, och gärna ha någon annan wow-faktor som gör att man stannar till även när man scrollar ett hundratal bilder på en minut. Slående landskap, ett farligt djur i närbild. Det ska se ut som att det är svårt att åstadkomma. Och om inte det räcker ska det vara lite avklädda vackra människor, eller mycket fattiga människor med mycket rynkor och karaktär. Perfekt skärpa. Efter ett tag börjar det bli tråkigt, hur skickligt det än är.

En bra bild ska väcka tankar och känslor kan jag tycka. Roland Barthes är en författare som skrivit om ”punctum” (i boken Det ljusa rummet), något som uppstår i betraktaren av en bild, som dröjer sig kvar och pockar på uppmärksamhet efteråt. Det kan vara något som skaver, en felknäppt skjorta i en annars perfekt bild. Ett ansiktsuttryck som väcker frågor, en situation som får en att undra vad som ska hända, eller vad som hänt innan.

Visst finns det en glädje i att titta på en ”enbart” vacker bild och jag kan också tycka att det är roligt att vara teknisk, att fokusera på att hitta det skarpaste objektivet och den bästa kombinationen av sensor och processor. Men helst vill jag lära mig att ta bilder som skapar punctum och det är definitivt sådana bilder jag helst tittar på. Då är jag så glad att tidningen Black + White Photography finns. Moderna och klassiska bilder i en fantastisk blandning.

(Bläddra bland alla våra härliga tidskrifter i ljusgården på entréplan! Oftast kan du låna hem alla, utom det senaste numret, i sju dagar också. Perfekt om du ska åka tåg i helgen till exempel!)