Omlaget till "Det står ett rum här och väntar på dig" av Ingrid Carlberg. Norstedts förlag.
Berättelsen om Raoul Wallenberg
Idag på Raoul Wallenbergs dag drar vi oss till minnes krigshjältens bedrifter i Budapest under andra världskriget, då han hjälpte tiotusentals ungerska judar att undkomma nazisterna.
Efter en knapp veckas umgänge med journalisten och författaren Ingrid Carlbergs utmärkta bok kan jag bara konstatera att jag inte skulle kunna undvara en endaste sida. Raoul Wallenberg har med ens blivit en människa av kött och blod, i stället för ett helgon. Därtill är tidsskildringen ypperlig! En rakt igenom intressant och engagerande läsning! På sina ställen gastkramande som en thriller!
Raoul Wallenberg föddes 1912, samma år som Titanic förliste. Fadern, som också hette Raoul, avled i magcancer ett par månader före sonens födelse, endast 23 år gammal. Mamman, Maj, som fyllt 21, blev strax därefter själv faderlös. 1918 gifte hon om sig med Fredrik von Dardel. 1919 föddes Raouls halvbror Guy och 1921 halvsystern Nina. Den senare har för övrigt bidragit med sina hågkomster till boken.
Raouls farfar Gustaf Wallenberg var son till André Oscar Wallenberg, grundaren av Stockholms Enskilda Bank (1856), som med tiden utvecklades till ett väldigt bankimperium. Gustaf blev diplomat med posteringar runt om i världen, i stället för bankir. Han, som mist sin ende son, kom brevledes att styra Raouls utbildning och sponsra honom ekonomiskt. Breven finns för övrigt utgivna i tryck i Älskade farfar! Brevväxlingen mellan Gustaf och Raoul Wallenberg 1924-1936.
På gymnasiet pluggade Raoul moderna språk: ryska, tyska och franska. Han drömde om att bli affärsman med internationell inriktning. Farfadern, som beundrade det amerikanska lynnet, bestämde att han i stället skulle studera arkitektur i mellanvästern. Därefter blev det praktikplatser i Sydafrika och Palestina.
Till sin läggning var Raoul ambitiös, social, konstnärlig, spirituell, humoristisk, pratsam, väluppfostrad, självsäker, intelligent, uppfinningsrik och nöjeslysten. En eldsjäl. Han hade lätt att skaffa sig vänner.
Farfar Gustaf hade som sagt storvulna planer för sin sonson. Det var tänkt att Raoul skulle bli en ledare av något slag, men farfadern hann dessvärre gå bort innan han hann introducera sonsonen i Stockholms näringsliv.
Raouls mamma Maj i sin tur hoppades att hans efternamn skulle berättiga honom till en tjänst på banken, men släktingarna verkade inte tycka att han var riktigt lämplig. Raoul fick svårt att hitta anställning. Det blev tillfälliga uppdrag och logi hos mamma.
1941 tackade Raoul ja till att bli utlandsdirektör för ett litet nystartat företag, som importerade fjäderfä, äggprodukter, torkade grönsaker med mera från Ungern. Det var en lukrativ bransch i ransoneringstider. I Budapest fick Raoul snabbt vänner och kastade sig in i stadens nöjesvirvlar med liv och lust. Han var trettio och en eftertraktad ungkarl.
I mars 1944 hårdnade situationen för de ungerska judarna och Hitler krävde att de omgående skulle deporteras. Internationellt började röster höjas för att något snabbt måste göras. Bland annat grundades på amerikanskt initiativ “War Refugee Board” med uppdrag att samordna och leda räddningsaktioner. Det kom sig så att Raoul på grund av sina språkkunskaper och ungerska kontakter ansågs som en lämplig kandidat att skickas till Budapest. Han gjordes således till legationssekreterare och förseddes med diplomatpass, blev “en svensk diplomat med ett amerikanskt uppdrag”. Exakt vad detta uppdrag bestod i svävade Raoul dock i okunnighet om. Han var emellertid fast besluten att rädda så många människoliv som han bara förmådde.
När Raoul i sin nya roll anlände till Ungern i juli 1944 återstod, av en judisk befolkning på 825.000, endast 250.000 i huvudstaden. Paniken spred sig som en löpeld bland Budapests judar och de neutrala legationerna fick fullt upp med att utfärda provisoriska pass och skendokument med tjusiga stämplar. Wallenberg anställde också så många judar han kunde på den svenska legationen samt ordnade med skyddade boenden. Han tycktes äntligen funnit sin kallelse och uppvisade mod, handlingskraft, oanade skådespelartalanger samt häpnadsväckande byråkratiska färdigheter.
Tillvaron i Budapest blev allt svårare ju närmare Röda Armén kom. Pilkorsarna (de ungerska nazisterna) torterade, mördade och satte genom alla upptänkliga barbariska handlingar skräck i den judiska befolkningen in i det sista. Sjuka och svältande skickades ut på dödsmarscher i snön. Till och med den svenska legationspersonalen hotades till livet. Det rådde fullständigt kaos när staden intogs av ryssarna, vilka i sin tur ställde till stort lidande för befolkningen med plundrande och råa våldshandlingar.
Raoul var besluten att söka upp den ryske generalen för att diskutera fortsatta hjälpåtgärder. Det blev emellertid inte riktigt som han tänkt sig. I stället utfärdade självaste Stalin hans arresteringsorder. I januari, 1945, fördes Raoul till Moskva, där han fängslades. Det hävdades att han spionerat för tyskarnas räkning.
Ryssarna blånekade till någon som helst kännedom om Raouls öde. De lade ut rökridåer, hävdade att han hade skymtats i Spanien, omkommit i en bilolycka, mördats av pilkorsare och så vidare. Så småningom trädde före detta medfångar till Raoul fram och vittnade om att de träffat på honom. Det svenska utrikesdepartementets, regeringens och inte minst den svenske ambassadören i Moskvas godtrogenhet och ängsliga undfallenhet mot Sovjetunionen är upprörande läsning.
Familjen, i synnerhet Raouls förtvivlade mamma, var hela tiden övertygad om att sonen var i livet. De kämpade på i motvind under decennier, stångade sig blodiga gång på gång. Alla turerna i fallet Wallenberg redovisas ingående i boken. I slutet på 1970-talet kom vändningen och Raoul blev en hjälte i var mans mun. Han utnämndes till amerikansk hedersmedborgare (den förste efter Winston Churchill) och blev föremål för otaliga böcker och filmer. En internationell opinion krävde att fallet skulle klaras upp en gång för alla.
Den officiella ryska versionen löd att Raoul avled av en hjärtinfarkt den 17 juli 1947 i Lubjankafängelset i Moskva. Efter det kalla krigets slut fick Raouls syskon 1989 hämta en liten trälåda med hans tillhörigheter. Inte desto mindre trodde de fullt och fast att brodern fortfarande var vid liv. Någon riktig klarhet i vad som hänt honom får de inte. Förmodligen är sanningen den att han avrättats.
Ta del av en gedigen och omskakande biografi över en krigshjälte, som gick ett tragiskt öde till mötes, skriven av en ytterst noggrann och påläst författare!
Trivs bäst bland tal- och ljudböckerna. Vill slå vakt om läsglädjen! Är allätare, men älskar brevsamlingar och biografier över döda kvinnor.
