Åsa Nelvins Gattet – en tidig ”gurlesk”?

Jag kom att upptäckte henne långt senare och av de verk jag läst är det prosadiktsamlingen Gattet som gjort starkast intryck på mig.

Hon debuterade som barnboksförfattare, med De vita björnarna och Det lilla landet och romandebuterade med en surrealistiska Tillflyktens hus och Kvinnan som lekte med dockor. Gattet – Åsa Nelvins femte och sista verk publicerades postumt några veckor efter hennes självvalda död och höjdes till skyarna av kritiker och recensenter. 

Gattet är en trång gata eller gränd i Helsingborgs arbetarkvarter (Elias Follins gata). Dit kommer (diktjaget) Lisa med sin mamma och äldre bror för att tillbringa sommaren hos sin mormor och den psykiskt sjuka mostern Äster.  De fyrtioen numrerade dikterna beskriver flera till synes vardagliga och triviala händelser som när mormodern bjuder på kafferep med släktens kvinnor. Det lagas mat i Gattets trånga kök och det ordnas en gårdsfest med släkten. Den här sommaren är Lisas sista sommar innan hon ska börja skolan och den utspelar sig 1958. Gemenskapen och det kollektiva finns där men mest präglas dikterna av Lisas tankar och existentiella frågor. Det är något som skaver hos Lisa som upplever sig osedd och har svårt att finna att någon lyssnar till henne bland alla släktingars prat. Den trängsel hon upplever i Gattet är en känsla av begränsningar i självständighet, frigörelse och att inte få vara en egen individ. Hon vill vara fri samtidigt som hon behöver tryggheten.

Gattet är också på många sätt ett gränsfenomen, ett gatt är en sjöterm och avser en öppning från mindre farvatten ut mot ett större. Marie Öhmans avhandling Här kan jag äntligen tala: Tematik och litterär gestaltning i Åsa Nelvins författarskap beskriver den här gränsen som ett hot och en möjlighet, att upprätthålla ett förhållande till den påträngande omgivningen, något som stänger ute och begränsar den.

Valet av titeln förmedlar också att verket handlar om en språklig gräns; att vara begränsad av möjligheter att uttrycka sig själv, ett utlämnande i hur andra pratar och definierar en. Likaså gestaltas det klaustrofobiskt trånga rummet i Gattet vilket innebär begränsningar i friheten. Marie Öhman drar också paralleller till Virginia Woolfs bok Ett eget rum som en möjlighet till eget skapande.

När jag nu åter sträckläser Gattet slås jag av grotesken och den svarta humorn som också tidigare kritiker varit inne på ”fyllt av skratt och kräkreflexer i lika delar” skrev Karl-Erik Lagerlöf, ” DN, 21/9 1981 under rubriken Groteska bilder av folkhemmet.

Jag tycker också att vissa delar av verket ligger när gurlesken – Gurlesk eller det mer internationella gurlesque (som kommer från orden ”girl” och ”burlesque”) och är en feministisk strömning i litteraturen som blandar högt och lågt. Det söta med det aggressiva, det kitschiga med det äckliga.

Den svenska poeten Aase Berg har i ett nummer från 2013#15 i tidskriften 10-tal beskrivit termen så här:

Gurlesk är en blandning av feminism, feminitet, äckel, gullighet och överdrift. Om man känner att man inte duger som Riktig Flicka kan man alltid förskeva och slå knut på flickigheten, eller missuppfatta den, avsiktligt och med humor.

Här kommer ett stycke ur Gattet (dikt 19):

Jag klipper pappersdockor ur  

ALLERS FAMILJEJOURNAL.

Min bror sätter ihop LEGOBITAR

Jag känner mig flickaktig. Mitt underliv

Är fullt av köttiga rosa stråveck

Och små fina spetsar.

Jag är täckt av små röda hjärtan.

Jag är som en barnvagn av människohud.

Min för länge sen döda farmor

sitter som en kamé någonstans på min kropp.

Hon läste Courths-Mahler och Runa Beskow

med sin vackra nacke böjd

-och vilken huvudvärk hon fick. 

O moderkakor som rullar ur ugnarna, fulla av följetänger.

Men i mig slår en flugas hjärta.

Min framtid som kvinna förefaller osannolik.

Jag är fullständigt tondöv,

Och tänker illa om alla. 

Det flickaktiga, att klippa pappersdockor, känna sig flickaktig med allt vad det innebär av rosa kön, spets och röda hjärtan. Förpackad till flicka men utan framtid som kvinna, diktarjaget vill likt flugan kanske hellre fly än att bli reducerad till hud och köttigt underliv. Det fula skymtar fram i slutet av dikten att vara tondöv och tycka illa om alla – motsatsen av vad som förväntas av en flicka.

Gurlesken var inte upptäckt som fenomen på 80-talet, den myntades först 2001 av den amerikanska poeten Arielle Greenberg och som hämtade  inspiration från karnevalesk, burlesk, grotesk, Riot Grrrls (feministisk underground-punk term från tidigt 90-tal). Om du är intresserad att läsa mer om Gurlesken har bokförlaget Dockhaveri som tidigt använder begreppet skrivit en intressant antologi; Dock-ument anti-logi.(2016)

Det här är bara en av alla ingångar i Gattet, som är en diktsamling med många nivåer, det är det som gör den så bra. I slutdikten har Lisa packat sin lilla väska och är beredd att ta avsked och påbörja en återresa, bort eller hem – det är svårt att avgöra.

Läs den och var med och lyssna och samtala!

Torsdagen den 23/3 kl. 18:00 på plan 1 är du välkommen till ett poesisamtal om Åsa Nelvins  författarskap med utgångspunkt utifrån Gattet. Samtalsledare är författaren, kritikern och fil. Dr. i litteraturvetenskap Stina Otterberg som tilldelades Göteborgs stads litteraturpris för sin bok Älska. Dricka, sjunga, leva, dö: en essä om Karl Axel Karlfeldt.