Två böcker om machokultur

The only good Indians av Stephen Graham Jones

The only good indian is a dead one.

För tio år sedan gav sig Lewis, Gabe, Cass och Ricky ut på förbjudet område för jaga älg. Ingenting går som planerat och de fyra männen hemsöks av minnena från den snötäckta skogen. Men är det bara minnen som besöker dem om natten?

Stephen Graham Joneses The only good Indians är en skräckbok djupt baserad i nordamerikansk mytologi. Jones är en extremt skicklig författare. Han väver in olika dialekter och perspektiv från kapitel till kapitel utan att det känns förvirrande. Sättet han skriver på kan vara svårt att förstå i början, men efter några kapitel vänjer man sig, även om man kan behöva söka upp ord här och där.

Jones tillhör den amerikanska ursprungsbefolkningen, liksom huvudkaraktärerna i de flesta av hans böcker. “The only good Indians” handlar inte bara om mytologi, utan även nutidens problem för ursprungsbefolkningen. Racism, psykisk ohälsa, drogproblematik och polisvåld ligger i kärnan av boken.

Björnstad av Fredrik Backman

Mitt ute i skogen ligger en stad där ingen pratar, inte om något viktigt i alla fall. Det enda som väcker känslor är hockey och spelarna i stadens juniorlag är avgudade. Men under isen sjuder problem som har växt i årtionden och snart spricker den.

Så vem pratar egentligen när staden är tyst? Vad blir konsekvenserna?

Det är inte konstigt att Fredrik Backmans Björnstad är älskad av många. På ett engagerande och ibland hjärtekrossande sätt skriver han om machokultur, sexuellt våld, psykisk ohälsa och förtryck. En av de mest realistiska coming of age-böckerna jag har läst.

Backman har skrivit en vacker berättelse ur flera olika perspektiv där förtryck ligger i grunden. Boken ställer i fråga om det är möjligt att förändra ett samhälle byggt på en tystnadskultur och våld. I centrum ligger hockeyn. Är det sporten eller samhället som skapar våldsamma män?

 

Ash är feriearbetare på Stadsbiblioteket under sommaren 2026.