10 skräckfilmer för alla helgons blodiga natt
Längtar du efter att krypa upp i soffan med fötterna tryggt uppdragna, med filten svept omkring dig, släcka alla lampor och ljus, höra blåsten och regnet vina och smattra där utanför fönstrets mörkra dunkel och kyla – kanske i sällskap eller alldeles, alldeles ensam för att förstärka skräcken när du väl törs trycka på Play? Det är skräckfilmsdags.
Håret reser sig på armarna, ett sugande i magen anfaller plötsligt och hugger till så att du hoppar högt och skriker gällt om du inte är alldeles för paralyserad. Eller så mysryser du gottande en liten lagom dos rädsla. Frågan är om det inte är minst lika plågsamt och mysigt efter filmens slut? Då ovanligt många obekanta ljud med ens framträder som du inte noterat tidigare? Var det någon eller något som lämnde sin skugga alldeles intill sovrumsfönstret? Det är nog bäst att kika under sängen i alla fall, man kan ju aldrig vara riktigt säker, eller hur?
När jag ser skräckfilm vill jag bli överraskad. Det ska finnas en twist som inte liknar tidigare filmer. Koncepten och överraskningsmomenten följer allt för ofta samma mall. Emellanåt dyker guldkornen upp men det dröjer mellan de riktigt och rejält omskakande godbitarna. Finns din skräckblandade förtjusning att låna på biblioteket måntro?
Psycho av Alfred Hitchcock
The Shining av Stanley Kubrick
Terror på Elm Street av Wes Craven
Fåglarna av Alfred Hitchcock
The Others av Alejandro Amenábar
Rosemary´s Baby av Roman Polanski
Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street av Tim Burton
The Ring (Ringu) av Hideo Nakata, The Ring av Gore Verbinski
The Grudge av Takashi Shimizu
The descent av Neil Marschall
It’s close to midnight something evil’s lurkin’ in the dark under the moonlight. You see a sight that almost stops your heart. You try to scream. But terror takes the sound before you make it. You start to freeze. As horror looks you right between the eyes. You’re paralyzed. ’Cause this is thriller. Thriller night!