Facklitteratur
Detalj ur omslaget till "Livet din spegel". Världsbild förlag.

Detalj ur omslaget till "Livet din spegel". Världsbild förlag.

Livet – din spegel

Publicerat 21 mars 2012 | Av |

När jag besökte Tanzania passade jag på att köpa lite fina träkammar i ebenholts. Hemma tittar jag närmare på en av dem och ser en liten tunn ristning i trät, nästan som ett hemligt meddelande från träsnidaren. ”Yote ya nini?” Det betyder – ”vad tjänar allting till?”.

Ja vad är det som driver oss människor och vad går allting egentligen ut på?

Det är svårt att se någon annan mening med livet än att man helt enkelt skall leva det med största möjliga engagemang till den stora helhetens glädje. Det kan ju låta lite pretentiöst. Och samtidigt skall man passa på att ha roligt och njuta. Men vissa skeden i livet kan kännas mer som en oändlig uppförsbacke som man inte anar slutet på. Var finns glädjen i det?

Psykologen Sören Grind har skrivit boken Livet – din spegel.

All psykologisk teoribildning brukar utgå ifrån att vi lever ett enda liv. Men det kan ju lika gärna vara så att livsupplevelsen aldrig tar slut och att det mänskliga medvetandet transformeras och utvecklas i all tid.

Sören Grinds tankar om människans väg och utveckling bottnar i den danske filosofen och visionären Martinus Thomsens (Martinus) teorier om ett levande världsallt. Enligt Martinus är hela kosmos en oändlig sammanhållen helhet; ständigt på väg mot högre utvecklingsformer.

Då blir det genast lite mer spännande. I stället för att betrakta människan som en naturens nyck, prisgiven åt yttre omständigheter kan man se henne som ett väsen med en outsinlig utvecklingspotential; mer och mer klok för varje genomlevt liv. Inget går till spillo, allt man lär sig och alla erfarenheter man gör tar man med sig som en uppövad talang i kommande liv.

Vi har ett evigt jag med ett övermedvetande som är den verkliga organisatören för vår organism och vår utveckling. I ett sådant perspektiv lever ju människan hela tiden för framtiden, hur gammal hon än är och ingenting blir någonsin för sent.

Sören Grind menar att det är medvetandet i sig som är den stora skaparkraften för den fysiska världen. Vi skapar själva vår livssituation och när vi förstår det lämnar vi också den nedärvda tendensen att se oss själva som offer. Livet kan då utforskas och förstås på samma sätt som man utforskar naturlagarna. Och det verkliga människoblivandet börjar när vi inser hur vi hör samman med allt levande:

Ensam är stark är en filosofi som hör hemma i actionfilmer. Den har väldigt lite relevans för vår mänskliga utveckling. Att bli mer människa är i hög grad att upptäcka sin totala förbundenhet och samhörighet med allt levande. Vägen mot större självständighet och oberoende går paradoxalt nog genom att upptäcka och acceptera vårt totala beroende.

Och vad går allting egentligen ut på, varför denna eviga kosmiska dans? Det kan inte heller Sören Grind svara på men boken med sin livsvisdom och sitt vackra, inkännande språk är en verklig inspirationskälla om man vill fundera lite över livet.

Kanske kan man sammanfatta allt med Verner von Heidenstams dikt Om tusen år.

En dallring i en fjärran rymd, ett minne

Av gården som sken fram bland höga träd.

Vad hette jag? Vem var jag? Varför grät jag?

Förgätigt har jag allt och som en stormsång

Allt brusar bort bland världarna som rulla