Vänligheten
En riktigt tjock bok som man inte kan släppa! Finns det något bättre?
Det är samma andefattiga småstadsmiljöer där trasiga men i grunden fina människor får samarbeta för att besegra en växande ondska. Och i långa tillbakablickar visar det sig att en del av karaktärerna haft magiska krafter sedan barndomen. Visst låter det som vilken Stephen King-bok som helst?
Samtidigt känns Lindqvist också så ursvensk. Allt är lite blekare, snöslaskigare och mer byråkratiskt. Vänligheten utspelar sig i ett Norrtälje där några personer som närmar sig 30 träffas genom att spela Pokemon Go. Det är de gamla kompisarna Anna och Siw, två kvinnor med övervikt och dålig självkänsla på olika sätt. Och det är den udda trion Max, Johan och Marko. Kompisar sen grundskolan som i vanliga fall hade tappat kontakten för länge sen men som av olika anledningar är bundna till Norrtälje och varandra fortfarande.
Samtidigt som en gul container med ett okänt innehåll fraktas i land i hamnen. Innehållet är fasansfullt på mer än ett sätt och den där vardagliga vänligheten som människor brukar visa varandra är plötsligt borta. Människors depressioner förstärks, och våldsbrotten och självmorden i staden ökar. Ja till och med själva staden börjar gå sönder, gatstenar blir ojämna, byggnader lutar, slukhål öppnar sig.
Berättarperspektivet skiftar mellan de olika huvudpersonerna och den hotfulla stämningen stegras för varje kapitel. Samtidigt som det finns så mycket fint, vänskaper som blir starkare, sanningar som kommer ut i ljuset och kärlek för de som aldrig tidigare upplevt den. Sammantaget är det mer mysigt än gastkramande, men spännande hela tiden.
Det här är en bok som ”drar” lika mycket som en TV-serie, och den kan mycket väl få dig att välja bok framför teve efter middagen.
Arbetar mest med sociala medier, bland annat den här bloggen. Läser högt och lågt. Chicklit och litteraturpristagare. Bilderböcker och tjocka romaner.
