Tre böcker om kalas för de små

December är en riktig kalasmånad. Då ska alla samlas, ha trevligt och mysa. Kanske är det den enda dagen på året som man träffar sina släktingar och då får det inte gå fel. Och har man födelsedagskalas måste man dessutom stå i centrum och vara föremål för allas uppmärksamhet.

Om man nu råkar vara barn, är man dessutom hänvisad till de vuxnas uppfattning om hur det ska gå till på ett roligt kalas.

Klicka och låna

Kalas, Alfons Åberg
Gunilla Bergström

I boken Kalas, Alfons Åberg, är kalasplanerna i full gång. Alfons faster, som ska vara kalasgeneral är i sitt esse! Alfons måste ha ett stort kalas och hela lekskolan ska komma! Då säger Alfons pappa stopp. Det räcker med barnen på Alfons gata. Kylskåpsdörren blir full med fasters kom-ihåg-lappar på allt som ska köpas och hon bakar tårtor så det står härliga till.

Alfons noterar att alla barn ser så annorlunda ut i sina finkläder när de kommer och så är man ju lite blyg i början. Men sedan krackelerar kalasfernissan och faster har all möda i världen att styra upp så att ingen ska bli ledsen eller känna sig osedd. Snart urartar det till hela havet stormar. Ingen är gladare än Alfons när alla går så att han kan få ha sitt lilla kalas under bordet med bästisarna Milla och Viktor, som han ville från början.

Klicka och låna

Bodils kalas
Lene Due Jensen

I boken Bodils kalas, har mamma bestämt att det ska bli kalas, för det måste man ha när man fyller år. Kalas är roligare hos någon annan, tycker Bodil. Ingen har heller frågat henne om hon vill, så hon kryper in i garderoben och hoppas att ingen ska hitta henne där. Ingen noterar ens att Bodil är borta, så snart smyger hon ut.

– Här kommer Bodil, säger mamma. Ingen har märkt att mamma är löjlig.

Kanske är det en aspekt av kalastraumat, att de vuxna blir tillgjorda och får flöjtiga röster? Men snart virvlar Bodil iväg i lekens yra och blir riktigt besviken när kalaset är slut. Mera kalas! Tycker hon.

Klicka och låna

Sven går på kalas
Annika Lundholm Moberg

I den skruvade boken Sven går på kalas, får vi träffa det verkligt motvillige kalasoffret Sven. En talande bild är när Sven står i hissen med sin pappa och beklagar sig, medan pappan stirrar ned i sin mobil. Kalasbyxorna sticks och Sven är kissnödig. Inte märker pappan heller Svens försynta påpekande att han behöver gå på toa. De vuxna står och pratar helt obegripligt i hallen, vilket illustreras av pratbubblorna med mystiska urklipp, typ börsnoteringar. Pappa går och i stället för att bli glad när Sven lämnar fram presenten utbrister födelsedagsbarnet:

-Ameh! En sån här har jag redan.

Nu blir det bråttom att hitta en toa! När Sven äntligen hittar dit är det försent. Var kan han gömma sina nerpissade kalsonger? Han letar efter en påse i badrumsskåpet och vips trillar tandborstarna ut och hamnar i toaletten. Kan det bli värre? Ja det kan det! Någon tycker att Sven varit där alldeles för länge och hotar med att skruva upp låset. I panik kastar Sven ut både kalsongerna och tandborstarna genom badrumsfönstret.

Dessbättre träffar han en själsfrände, Ella, som också tycker att kalas är outhärdliga. Då födelsebarnets mamma hojtar att alla ska ställa sig upp och sjunga, dyker de ned under bordet och har sitt eget lilla kalas.

Illustrationerna följer texten på ett roligt vis. Sven och Ella kikar fram under bordsduken och då har barnen och Örjans mamma plötsligt fått monsterhuvuden, precis så som det känns för dem.
Ja, trots allt hade ju Sven haft roligt. Vad var det jag sa-kommentaren och förslaget från pappa att bjuda Örjan på sitt kalas besvaras med:

– Det kan du fetglömma, Jag ska bara bjuda Ella.