Arrangemang, Skönlitteratur
Fotografi av Sonja Åkesson.

Sonja Åkesson. Fotograf: Arne Jönsson

Detta evenemang har varit och är inte längre aktuellt.

Självbiografi, Sonja Åkesson. Klassikerprat 3

Publicerat 27 februari 2015 | Av |

Sonja Åkesson var en av 60-talets mest lästa poeter. Och hon läses fortfarande! Vilken befrielse att lyrik kunde handla om helt vardagliga saker, skrivna på ett enkelt språk. Hon var en av dem som formulerade en ny poetisk agenda i manifestet Front mot formens tyranni. Inget ämne var för simpelt för att formuleras med poesins språk. Ordet var nyenkelhet.

Sonja Åkesson växte upp på Gotland, där hon såg tågen komma och gå. Hon var dotter till en stins och kanske att alla resande människor väckte en längtan hos henne efter ett större sammanhang. Som 25-åring lämnade hon sin ö, mannen och de två barnen och flyttade till Stockholm. Då var hon gravid med en gift man som ville hålla fast vid sin familj, så det återstod bara att flytta in hos föräldrarna som då bosatt sig i Stockholm.

Eftersom Sonja nu var ensamstående mamma med tre barn, fick hon försöka försörja sig med olika påhugg. Men det hindrade henne inte från att börja en kurs i modern lyrik och skrivande som gav henne en ordentlig knuff i riktning mot ett författarskap.

1957 debuterade hon med diktsamlingen Situationer. Man måste säga att hon här bröt med 50-talets mer idylliserande poetiska trend. Hur kunde den solkiga tillvaron med gräl och konflikter, bråkiga ungar och allt som livet innehåller bli till poesi?

Hennes genombrott kom 1963 med diktsamlingen Husfrid ,där hennes mest kända dikt Äktenskapsfrågan ingår. Vara vit mans slav..många kvinnor på 60-talet lärde sig denna dikt utantill och den blev nästan som en upptakt till 60-talets starka kvinnorörelse.

Det som berör mej mest är hennes förmåga att se och tolka vardagen. Ingen kan som hon beskriva  kaos och osnygghet, livets tillkortakommanden och varje dags strävan. Men det märkliga är att det aldrig blir banalt. Det finns alltid en koppling till existentiella frågor, som sjunger som en underton i allt  hon skriver. Hennes detaljsinne är underbart! Alla små vardagliga föremål som bär ett budskap inom sig om vad det är att vara människa, för den som har förmåga att se.

Inte heller brydde hon sig om att ansluta sig till några ismer. Hon hittade ett eget språk och ett självförtroende, trots att hon var lågutbildad och självlärd. Hennes kritik av folkhemmet var politisk utan standar och åthävor. Livet pulserar i varje nu och blir en kommentar till hur det är att leva.
Men min favorit är dikten Vårkväll, från samlingen Husfrid

Vårkväll

Den första vårdagen
kom det ingen post
och ingen hörde av sig på hela dagen.
Till middagsfärsen skalade jag lök:
ögonlocken skavde och fånades.

Hisslampan skar sig på kvällshimlen.

Barnet kom äntligen in
svettvåt och flämtande
med en påse frusna fåglar

Kom och lyssna till Karin Brygger, som doktorerar med avhandlingen Som om jag gjorde något annat än ljög, om Sonja Åkessons dagböcker och hennes författarskap. Karin kommer särskilt att prata om dikten Självbiografi, som upptar en stor del av diktsamlingen Husfrid.

Evenemanget är ett samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan och ingår i föreläsningsserien Klassikerprat.

Kommentarer inaktiverade.