Arrangemang

Detalj ur omslaget till "Dälden där de blommar" av Jonas Gren. 10-tal.

Detta evenemang har varit och är inte längre aktuellt.

Poesisamtal om Ekokrisen

Publicerat 5 februari 2019 | Av |

Har den traditionella naturlyriken ersatts av en ekokris som följd av klimatförändringarna?

Naturlyriken har en stark ställning i den svenska litteraturhistorien. Ända från Lars Wivallius ”Klagevisa över denna torra och kalla vår” har den svenska naturen besjungits, och lika länge som dikter har skrivits har det handlat om årstidsväxlingar och den nordiska floran och faunan. Det syns såväl i psalmer som Israel Kolmodins klassiska ”Den blomstertid nu kommer”, som i romantikernas dikter, där naturlyriska inslag blandas med enkel livsfilosofi.

Om vi förflyttar oss framåt 200 år från Almqvist, så ser vi att efterkrigstidens urbanisering ledde till en högre miljömedvetenhet. Så småningom växte miljörörelsen fram och tog plats i poesin. Diktare som Elsa Grave och Ingrid Sjöstrand skrev poesi om miljöförstöringen, kärnvapenhotet och kärnkraften under 1960- och 70-talen. Den miljöinriktade poesin växte fram och har idag kompletterats av en mer ekokritisk poesi, där klimatkrisen syns allt tydligare.

I samtidspoesin skriver poeter som Agnes Gerner, Gunnar D Hansson, Johannes Heldén och Fredrik Nyberg om vår ambivalenta relation till naturen.

Begreppet “Antropocen” ett nutidsord i ropet betecknar människans nya tidsålder då hon (antropos – grekiska för människan) anses vara den huvudsakliga orsaken till klimatförändringarna, artutrotning, havsförsurning, omdanande av cyklerna av kol, kväve och fosfor. 

Antropocen är också namnet på Jonas Grens diktsamling från 2016 med undertiteln “Dikt för en ny epok”, som är en stark skildring om en geologisk epok som gjort våldsamma avtryck på planeten. Jonas Gren debuterade 2014 med den ambitiöst formorienterade kartläggningen Lantmäteriet och utgav därefter det upproriska dikthäftet “Överallt ska jag vara i centrum” 2015 och nu är han aktuell med Dälden där de blommar 2018. Han har blivit känd som ekopoet, men han vill varken kalla sig naturlyriker eller ekopoet eftersom det låter som kravmärkt och god poesi som man läser till en kopp te. Enligt en artikel i DN 29/12 2018 blir det tydligare om man benämner poesin som ekokritik, då det i grunden handlar om kritik av den kapitalistiska överkonsumtionen. Gren menar att traditionell naturlyrik är en lögn idag, då planetens ekosystem satts ur system på grund av mänsklig aktivitet. Diktsamlingen vimlar av intertextuella referenser till den traditionella naturlyriken – exempelvis till Harry Martinsson, Erik Axel Karlfeldt och Gunnar Ekelöf. Jonas Gren vill se sig som en planetlyriker och vill problematisera bilden av människan och naturen. Det lyckas han verkligen göra genom sina diktsamlingar.

Aase Berg skriver en mer civilisationskritisk poesi. Hon är säregen, vild, ordrik, humoristisk och lekande, men också allvarlig och vass. Ett tema i hennes poesi är människans förhållande till djuren och naturen som kan lära oss att se en annan verklighet. Aase Berg vill spränga sönder det etablerade, bryta itu de invanda mönstren och utmana livsvillkoren. Aase Bergs debuterade 1997 med Hos rådjur, med diktsamlingarna Forsla fett och Uppland och Loss som utgör en trilogi som handlar om moderskapets glädje, sorg och rädsla. Den andra trilogin Mörk materia, Liknöjd fauna och avslutande delen Hackers bär teman om fysik, teknik och en vild, stridslysten, kompromisslös vrede. Nu är hon aktuell med Haggan, en roman som gör upp med patriarkala strukturer. Hon är också en uppskattad litteraturkritiker.

John Swedenmark är litteraturkritiker, översättare och var redaktör på tidningen Arbetet, 2014 utsågs han till årets redaktör. Han skriver essäer om översättningsteorier och litteraturkritk. Han har översatt skönlitteratur från Isländskan bland annat av Einar Kárason, Jón Kalman Stefánsson, Gyrði Elíasson och Sjón.

Missa inte vårens poesisamtal ett samtal om hur ekokrisen tar sig uttryck i poesin, med utgångspunkt i Jonas Grens och Aase Bergs författarskap.