Mare Kandres världar
Jag var rätt gammal när jag upptäckte Mare Kandre, runt tjugofem. Jag hade hört hennes namn nämnas, visste att hon hade något med Göteborgspunken att göra, att hon brunnit ut för snabbt. Jag visste till och med hur hon såg ut (otroligt cool) men jag hade inte läst någon av hennes böcker. Inte förrän vi i min bokcirkel bestämde oss för att läsa Bübins unge.
Vi blev som knockade, förtrollade, förälskade! Vi läste en bok till, föll djupare och läste ytterligare en. Sen läste vi någon annan bok, av en annan författare, men snart återvände vi till Mare Kandre och fortsatte vi där vi slutat. För det är något visst med hennes sätt att skriva, det mättade och stämningsfulla språket, sättet på vilket hon beskriver människors inre och yttre världar med en sådan precision. Rakbladsvasst och kraftigt på sina håll, skimrande och skört på andra. Det lekfulla ihopparandet av substantiv, adjektiv och verb som logiskt sett inte borde funka tillsammans, men som fullkomligt gifter sig. Ljudet är ”torrt och vitt”, almarna ”kokar av vind”, och växer ”vilt, famlande mot himlen”. Den språkliga kreativiteten är förbluffande.
Bübins unge var för mig ett exemplariskt första steg in i Mare Kandres fängslande författarskap. Den korta romanen utspelar sig i och omkring ett hus med en igenvuxen trädgård, full av stora, otympliga stenar. Bortanför trädgården ligger skogen tät. Hettan är olidlig, kväljande, ångan som stiger från kroppen fastnar i lungorna. I huset bor Onkel, Bübin och berättarjaget, en flicka i gränslandet mellan barndomen och det stora okända som följer därpå.
Flickan förstår inte vad det är som håller på att hända henne men hon upplever ett starkt, fysiskt obehag. Hon vill vända om, försvinna bort från denna plats och kropp när den mystiska Ungen plötsligt dyker upp, klänger sig fast vid henne, tynger ner henne ytterligare. Ungen är som ett ok, ett stort stycke kött och med en obändig viljestyrka försöker flickan bli kvitt henne. Det är med laddade, djupt symboliska bilder som berättelsen om flickan och Ungen vävs fram. Samtidigt finns det en elektricitet och rytm i språket som gör det spänstigt och upprymt. En fantastisk läsupplevelse.
Mare Kandre (1962-2005) gav ut elva böcker mellan åren 1984-2002. Debuten I ett annat land skildrar en flickas barndom och den hemlighetsfulla värld dit vuxna inte äger tillträde. Prosadikterna i Bebådelsen och romanen Aliide, Aliide skildrar likt Bübins unge en smärtsam och ofta ursinnig övergång från barn till vuxen. Den prosalyrik och de romaner som följde därpå är kraftfulla, ofta satiriska historier, slagkraftiga och med inslag av humor.
Quinnan och Dr Dreuf är ett sådant exempel. Romanen utspelar sig på en analytikers mottagning, dit en upprorisk kvinna har sökt sig för att få bukt med alla smärtsamma minnen som plågar henne. Det hon erfar är Kvinnans osynliggjorda historia: alla plågsamma kvinnoöden, all pina och förnedring som århundradenas kvinnor utstått. Vilken tur att hon hamnat hos den så kallade kvinnoexperten, Dr Dreuf! Svärtan och flödet i språket från de tidigare böckerna finns kvar men luckras upp något av träffsäker och rivig satir.
Mare Kandre var inte bara författare utan även serietecknare, konstnär och musiker. Bland hennes tidigaste alster finns serien Punkaren, tecknad när hon var 17 år och konstskoleelev i London. Serien plus ett antal andra tidiga serier, teckningar och noveller gavs ut för första gången förra året i albumet Punkserier. Med seriealbumet kommer även en CD-skiva med låtar och liveinspelningar med några av Mare Kandres tidiga bandkonstellationer. I punkbanden Kramp, Ruhr och Global infantilists sjöng hon, skrev låttexter och utgjorde en vital del i den tidiga 80-talspunken i Göteborg.Utställning: Det började med punken
Mellan den 28 januari och 28 februari arrangeras en utställning om Mare Kandre och hennes verk i Utställningshallen på Stadsbiblioteket. I samband med utställningen hålls uppläsningar, samtal och filmvisning. Kalendariet ser ut som följer:
Om Mare Kandre & Göteborgspunken
Lördag 28/1 Trappscenen kl 16
Utställningen invigs med ett samtal mellan Åsa Deutgen Oscarsson, journalist, fotograf, barndomsvän och bandkollega med Mare Kandre, och Jonas Ellerström, som sammanställt samt skrivit efterord till Mare Kandres Punkserier och hennes bildmapp Skuggvärldar. Han har även gett ut Mattias Fyhrs bok om Kandre, Skitigt vackert mörker. Samtalsledare är Marie Oskarsson, journalist och författare.
Filmvisning: Det är jag som är ett geni
Tisdag 31/1 Hörsalen kl 18
Johan von Sydows dokumentär om Mare Kandre.
Punk & poesi – en hyllningskväll till Mare Kandre
Fredag 3/2 Hörsalen kl 18
Medverkar under kvällen gör författaren och poeten Malin Axelsson och Caroline Ljuus. Riot grrrl-bandet Lava Bangs spelar live.
Malin Axelsson är född 1975 och bor i Stockholm. Som dramatiker har hon skrivit en rad pjäser och hon är även verksam som regissör. Romandebuten Anropa vann Mare Kandre-priset 2016 och under kvällen läser Malin ur romanen samt ur Mare Kandres prosadiktsamling Deliria från 1992.
Caroline Ljuus är poet och konstnär bosatt i Umeå. I sina projekt leker hon med språk, maktstrukturer, klichéer och stereotypa föreställningar, och hon har flera intressanta utställningar bakom sig, bland annat i Umeå, Malmö och Stockholm. Caroline Ljuus är aktuell med den fjärde antologin i serien Blå blixt på Brombergs förlag: Ingen rök utan mareld. Hon kommer också att läsa ur Mare Kandres debutdiktsamling Bebådelsen.
Indiebandet Lava Bangs kommer från Göteborg och spelar energisk riot grrrl-punk, med fängslande melodier och starka, feministiska texter. Debutalbumet Quit Continue släpptes i våras och de nominerades till GAFFA-priset 2016 i tre kategorier.
Samtal om musik – Den tidiga punken i Göteborg
Tisdag 14/2 Hörsalen kl 18
Attentats legendariska frontman Mats Jönsson samtalar med musikbibliotekarie Niklas Persson om säkerhetsnålar, elaka hårdrockare, Garageligan och punkens framväxt i Göteborg.
(Lyssna på Annica när hon berättar om Mare Kandre och böckerna i radio genom att trycka på länken! Då får du även höra Kandre sjunga med sitt band Global infantilists.)