Kvinnor och Äppelträd

Nu kan du lyssna till litteraturvetaren Eva Borgström som berättar och samtalar om Moas debutbok i vårt andra av vårens Klassikerprat.

Moa Martinsson föddes 1890, dotter till pigan Kristina Swartz. Mamman som var ogift hade svårt att ta hand om henne, så de första åren bodde hon hos sina morföräldrar. Men när Moa var fem år gifte sig modern och flyttade med sin man ut till landsbygden där de tog tjänst som lantarbetare.

Styvpappan hade alkoholproblem och tillvaron var hård. Martinsons självbiografiska svit som inleds med Mor gifter sig är förmodligen en nära skildring av det liv hon levde då.

Moa Martinsson blev tidigt politiskt intresserad och började skriva artiklar för tidningarna Arbetaren och Tidevarvet. Då hade hon redan hunnit arbeta några år som kallskänka. På tidningen Arbetaren träffade hon Elise Ottosen Jensen, som inspirerade henne att skriva en roman.

Hon blev, precis som sin mamma gravid vid 19 års ålder och flyttade med barnets far till ett litet torp. Där födde hon på kort tid ytterligare fyra söner, varav två drunknade. Moas liv kantades av tragedier och död. Hennes man tog livet av sig, genom att spränga sig själv till döds.

Ett återkommande tema i hennes liv var de alkoholiserade männen och Moa fick vara uppfinningsrik med att fiska och snara fåglar, samtidigt som hon odlade några magra små åkerlappar.  Senare kom hon att möta författaren Harry Martinson, som säkert var både en uppenbarelse och en upprättelse från all manlig råhet som hon tidigare upplevt.

Man måste säga att det var en prestation att samtidigt som kampen för familjens överlevnad pågick, kunna skriva en sådan debutroman som Kvinnor och Äppelträd . Man förundras över hennes psykologiska blick, det naturlyriska språket och den stora medkänslan med allt som lever och andas.

Vad som främst berör mej är förmågan att minnas barnets utsatthet och den ständiga rädslan i en värld som var långt ifrån barnets århundrade.

Många av de händelser som skildras i boken är säkert hennes egna upplevelser. Det går nästan inte att förstå att detta var Sverige för hundra år sedan! Att tvätta sig och hålla sig ren var höjden av högfärd och underligt beteende som fick rykten att spridas på byn. Att små barn ständigt fick leva under hot från alkoholiserade män som slog och förnedrade. Som barn var man ingen.

Kvinnor och Äppelträd är ett fint porträtt av de två kvinnorna Sally och Ellen. De växte upp i samma fattigkvarter när de var små och var avlägset släkt med varandra. Men inte förrän de blev vuxna inleddes deras starka vänskap. Ja man kan förstå – att ha en riktig vän, som man kan lita på i vått och torrt var en verklig gåva, om man levde under sådana förhållanden.

En av scenerna i boken dröjer sig kvar mer än något annat. Hierarkin bland de fattigaste är obönhörlig. Det finns alltid någon som står längre ned och som alla föraktar. När Sally är hos sin farmor finns det en familj i grannskapet som är utstött och vars barn ingen vill leka med. Förskrämda står barnflocken i en liten grå klunga och iakttar världen. Men Sally leker med dem och njuter av att plötsligt få känna sig som drottning.

En av pojkarna har en skatt – en propp som suttit i en kristallkaraff! Tittar man i den så blir världen som förvandlad och allt börjar glöda. Den är hans försäkring för att han skall våga börja i skolan, att han har något som är märkvärdigt för att flytta fokus från sig själv. Pojken använder proppen för att komma närmare Sally, som han blivit förtjust i. Håller den att kastas i marken? Plötsligt blir Sally själv nyfiken och försäkrar att den skall hålla. Proppen kastas och går i tusen bitar.

Öde och mörk blir världen i ett nu  

Alla storgråter men barnens mamma står upp för Sally, som försäkrat honom om att den skall hålla. Är man ingen så har man inte ens råd att värna sina barn. För Sally är det obegripligt och hon förstår tragedin i detta, trots att hon är liten.

Som ung vuxen flyttar Sally ut till landet och bor i en enslig stuga med sin man och snälla svärfar. Livet är inte heller där en dans på rosor och mannen dricker för mycket. Men för Sally – som levt sitt liv i gränderna i stan och ständigt fått freda sig för tafsande män, är landskapet en underbar kontrast. Vilken renhet och frid mot stadens smuts och skrän. Trots att livet är en ständig prövning, lyser försoningen fram i form av naturens återkommande skönhet och ro.

Om man vill ha en bild av fattigsverige i början på seklet är Moa Martinsons författarskap absolut nummer ett!

Arrangemanget är ett samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan