En stor roman

De är utpräglat amerikanska på det sättet att de undersöker amerikansk kultur och ofta ifrågasätter den, att de undersöker en viss tidsepok (eller flera eftersom de rör sig under en lång tid), att de har politiska inslag och beskriver en hel del olika människor som gärna tillhör samma familj. Dessutom är dessa böcker ohyggligt långa.

Jonathan Franzen har skrivit en bok som passar bra in på den är beskrivningen: Frihet.

Den rör sig runt det vita medelklassparet Patty och Walter, deras barn, deras föräldrar och Walters vän Richard, en utlevande punkmusiker.

På ytan ser allt ganska bra ut. Walter miljösorterar, Patty, som har fått ge upp en basketkarriär efter en skada är en oklanderligt vänlig hemmafru som alltid bjuder på hembakat och minns bemärkelsedagar.

Åren går, barnen blir stora och får egna öden. Richard blir äntligen känd när han uppnår medelåldern. Patty börjar dricka medan Walter är nykterist. Walter engagerar sig i befolkningsfrågan och får en ung vacker assistent som förälskar sig i honom.

Alla misstänker att de inte är riktigt den person de betraktas som. Patty som är huvudperson i stora delar av romanen har hela tiden en känsla av att ha blivit missbedömd. Att Walter fallit för henne för att hon är en bra människa fast hon egentligen inte är det.

Och nästan alla faller moraliskt på ett eller annat sätt i boken. Ingen är helt igenom sympatisk eller okomplicerad.

Det är hela tiden mångordigt och välskrivet. Om man vill hittat ett typiskt citat kan man öppna boken var som helst och hitta något. Som här, när Richard gjort sin första framgångsrika skiva:

Och därmed vaknade Walters tävlingsinstinkt. Han hade invaggats i tron att han var storebror, men nu hade Richard återigen satt honom på plats. Privat hade Richard kanske varit usel på schack och långvariga förhållanden och allt som krävs av en god medborgare, men offentligt var han älskad och beundrad och hyllad för sin uthållighet, för integriteten i sina ideal och sina underbara nya låtar. Allt fick Walter att med ens att hata huset och tomten och den lilla Minnesotabesittning han hade lagt ner så mycket av sitt liv och energi på; Patty blev chockad över hur förbittrat han nedvärderade sina egna bedrifter.

Det känns som att det inte är några stora gester i boken och eftersom den utspelar sig under en lång tid, från Pattys uppväxt fram tills hon är runt 60 år, så upplever man att det är många händelselösa år och att berättarstilen är sval och distanserad. Ett plötsligt dödsfall skildras osentimentalt i ett stycke, ett giftermål blir man informerad om på en mening, medan andra mindre händelser kan dra ut över hela kapitel.

Ändå är det hela tiden spännande. När boken är slut inser man att man fått leva ett helt liv, flera personers liv till och med. Och i sista kapitlet återvänder en hel del värme och boken slutar, faktiskt, i en tro på kärlek och vänskap. Trots allt.