Något jag velat lära mig om och förstå är Nordkorea, och allt som sker i detta slutna land. Mitt lärande om Nordkorea började redan för några år sedan med en reportagebok,
Alla monster måste dö skriven av
Magnus Bärtås och
Fredrik Ekman. De berättar om en gruppresa de gjorde till Nordkorea, efter att de träffat skådespelerskan Madame Choi från Sydkorea. Hon blev, tillsammans med sin man, kidnappad av den nordkoreanska regimen 1978 för att göra nordkoreansk film. Historien är ett sökande efter spår av filmparet. En spännande och underlig resa i ett av världens mest slutna och hårda länder. Resan görs 2008.
Nu på senaste tiden har jag sett en del tidningsnotiser om Nordkorea och kärnvapen och mitt intresse för landet vaknade upp igen. Först fastnade jag för en ny autobiografi om en flykt ut ur Nordkorea som heter
Käre ledare av
Jan Jin-sung, utkom på svenska 2015. En lättläst berättelse om en privilegierad nordkorean som till slut måste fly för sitt liv efter att han råkar tappa bort en bok. Inte vilken bok som helst utan en sydkoreansk bok som han absolut inte fick ta från ut från sitt arbete som regimhyllande poet. Min förståelse för Nordkoreas utrikespolitiska strategier blev en aning bättre efter att ha läst boken.
Sedan hittade jag
Inget att avundas: vardagsliv i Nordkorea av
Barbara Demick, 2011. En bok som bygger på sju års samtal från olika personer från Nordkorea. En del av dem bor fortfarande kvar. Boken handlar bland annat om svältåren på 1990-talet, angiveriet mellan grannar och rädslan för att inte göra tillräckligt för sin ledare.
Till min förvåning hittade jag också en seriebok som hette
Pyongyang, som huvudstaden i Nordkorea. Gjord av
Guy Delisle, från Kanada. Ett reportage i dagboksform med enkla teckningar där du får inblick i hur det var att arbeta som västerlänning i detta land året 2001. Rolig och absurd serie där bilderna säger mer än ord.
Sedan blev det allvar igen och jag läste
Flykten från läger 14 skriven av
Blaine Harden. En skildring inifrån ett nordkoreanskt arbetsläger. Handlar om Shin Dong-huyk som föddes i lägret 1992 och svalt, torterades och behandlades som ett djur de första 20 åren av sitt liv. En fruktansvärd berättelse, riktigt vedervärdig, men som också tar upp efterverkningarna som drabbar Shin efter en sådan behandling.
Den sista boken i sammanhanget är
The Cleanest race skriven av
B R Myers 2010. Den är på engelska och den gav mig mer historia och bakgrundsfakta till landets nutida situation. Boken fokuserar på upphöjandet av den koreanska rasen och hur det har används av Nordkoreas ledare. Den gav många pusselbitar så att jag bättre skulle förstå den nordkoreanska regimens handlanden.
Under min läsning av böckerna kunde jag inte låta bli att kolla lite i våra databaser på biblioteket.
Började med Landguiden: – Nordkorea motsvarar en fjärdedel av Sveriges yta med 25 miljoner människor (år 2014).
Sedan efter artiklar i EBSCO. Engelsk artikel databas.
-Politics have become brutish in the Democratic People’s Republic of Korea. South Korea’s National Intelligence Service reported sixty-eight senior officials were killed from 2012 to 2014. Pyongyang Power struggle by Gordon G. Chang, National Interest 1 mars 2016.
I PressDisplay kunde jag faktiskt hitta Nordkoreanska tidningar. The Pyongyang Times på engelska som bara är på 8 sidor men ändå spännande att kika in i.
