Boktips, Facklitteratur

Detalj ur omslaget till "Vrålstark & skiträdd" av Stina Jofs. Norstedts förlag.

Vrålstark & skiträdd

Publicerat 28 februari 2018 | Av |

“Modig som fan i mitt yrke – det är jag. Annars livrädd.”/Marie Göranzon

Det har duggat tätt med biografier över skådespelare på sista tiden. Förutom böcker om Mikael Persbrandt, Tommy Berggren, Thorsten Flinck och Loa Falkman kan nu också Marie Göranzon läggas till listan med intressanta porträtt.

Göranzon har tagit hjälp av journalisten Stina Jofs med skrivarbetet. Vrålstark & skiträdd är till formen en intervjubok. Ibland får jag en känsla av att frågorna kommer lite huller om buller, vilket kan bero på att Marie Göranzon har en tendens att associera tämligen yvigt. Författaren har hämtat information från Maries kollegor, chefer, familj och vänner. Stina Jofs har också egna partier i boken, där hon ger korta tidsskildringar, förklarar sammanhangen eller rätt och slätt kommer med egna inlägg eller funderingar. Det är inte utan att själva formen vållade mig viss förvirring; vem som tyckte vad kändes emellanåt lite oklart.

Ödesåret var 1964, året då Marie Göranzon, den lovande Linköpingsflickan, skälvande infann sig för sitt andra (första gången körde hon) inträdesprov på Dramatens elevskola. Trots att blotta existensen av Maries halvårsgamla dotter väckte stor uppståndelse bland herrarna, med Ingmar Bergman i spetsen, lyckades hon denna gång ta sig igenom nålsögat. För egen del ansåg Marie Göranzon att dottern (och senare sonen, bonusbarnen liksom alla barnbarnen) har varit hennes räddning. De har hållit henne på jorden, tvingat henne att fokusera. Dottern och närvaron av första maken Lars Amble (också han skådespelare) innebar vidare att hon slapp ifrån mycket av det tafsande som vissa män ägnade sig åt (fortfarande uppenbarligen, enligt metoo-uppropet).

Marie Göranzon har förblivit Kungliga Dramatiska Teatern trogen genom åren. Under mer än ett halvt sekel har Dramaten varit hennes andra hem, med undantag för enstaka gästspel på andra teatrar och en del filmande. Teaterchefer och regissörer har kommit och gått. Ingmar Bergman var hennes första chef; efter honom kom bland andra Lasse Pöysti, Lars Löfgren, Erland Josephson och Marie-Louise Ekman. Bland regissörerna nämner hon Alf Sjöberg, Lars Norén, Per Verner-Carlsson, Mimi Pollak, Stefan Larsson, Jonas Gardell med flera. Somliga av dem får sina fiskar varma! Fast det är kollegorna som betytt allra mest. Lena Nyman, till exempel, var en kär kollega och bland de yngre nämner hon särskilt Maria Bonnevie.

Marie Göranzon har mestadels fått spela “medelklasskärringar”, neurotiska vrak eller auktoritära, kraftfulla kvinnor. Men hennes repertoar är bred, både klassiska och experimentella pjäser får rum. Jonas Gardell placerar Göranzon i kategorin “late bloomer”:

Marie blev i en viss ålder oförutsägbar. Hon gjorde sig fri helt enkelt och kunde spela allt.

Den känslomässiga berg- och dalbanan inför varje ny pjäs, de obekväma arbetstiderna och anspänningen inför varje föreställning kostar på. Marie Göranzon avslöjar hur hon tacklar scenskräck och premiärnerver samt hur hon går till väga för att förbereda sig inför en ny pjäs. Trots att hon är 75 har hon inga planer på att gå i pension. Så sent som 2016 spelade hon huvudrollen i Kung Lear på Uppsala Stadsteater, i Linus Tunströms uppsättning.

En sann lycka, kan det vara. En strid ibland. En kamp – alltid…på liv och död

Marie Göranzon beskrivs som rastlös, otålig och humoristisk. Hon är utrustad både med ett häftigt temperament och dålig självkänsla. Göranzon tvekar inte att ta strid när så behövs; hon sparkar uppåt, men aldrig nedåt. När hon mötte Jan Malmsjö var hon redan gift med Lars Amble och hade en dotter. Nu har paret Marie-Jan varit gifta i över fyrtio år. I början var det inte helt enkelt, eftersom hon tillsammans med kändisen Malmsjö sågs som ett bihang eller rätt och slätt blev osynlig.

Marie och Janne har en ilska i sig fortfarande, de är något av punkrockare där på Strandvägen. (Thorsten Flinck)

För egen del kan jag bara beklaga att jag inte haft möjlighet att se Marie Göranzons föreställningar på Dramaten. Men som tur är har hon medverkat en del i radio, film och teve.